Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna, att nämdeman Pehr Pehrsson gjorde mycket för
syns skull.
Fiskaren gick in på gården och knackade på
fönstret till det rum, der han visste att nämdemannen
hade sitt sängställe.
»För Guds eviga barmhertighets skull,» sade han,
»gif mig en bit bröd! Min stackars Anders svälter
annars ihjel!»
Nämdemannen visade sig i blotta linnet vid fönstret.
»Jaså,» ropade han, då han fick sigte på Olle, »är det
du, din gamla ordspråksmakare, som nu också roar
dig med att tigga: Men jag skall säga dig, att ”den
måste ha mycket mjöl, som vill stoppa i hvar mans
mun,” och minst ger jag något åt den der oäktingen
Anders, som slagit min lilla beskedliga Nisse, derföre
att han råkar vara född af äkta säng. Packa dig
genast din väg — drag åt helvetet!»
Vid påföljande riksdag gjorde sig nämdemannen
inom bondeståndet känd såsom en lycklig och vältalig
kämpe för tidens filantropiska sträfvanden, och blef
invald till ledamot i sällskapet »de fattiges vänner».
»Hvad skall jag göra!» ropade Olle och vred sina
händer; »godt råd i nöd är bättre, än guldet röd.
Jag kan icke komma hem tomhändt; jag måste hafva
något till föda åt Anders — men hvarifrån taga det?»
I detsamma hade Olle hunnit midt framför det
jerngallrade fönstret till nämdemannens visthus. Genom
gallren såg han brödbullar uppstaplade på ett bord
alldeles under fönsteröppningen.
Han stannade ett ögonblick, i synbar strid med sig
sjelf. »Nej,» yttrade han, »oråd kommer tids nog.
Jag vill icke stjäla, ty stjäla är det ändå; samvetet
låter icke draga strå för sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
