Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bron skall strös med blommor, så syns det icke,»
genmälde apothekaren; »en hvitklädd flicka skall stå
på en piedestal, midt på bron, och föreställa en staty,
t. ex. brons skyddsengel.»
»Men bron tål icke vid någon skyddsengel; en vagn
med sex hästar är redan i sig sjelf tillräcklig tyngd.
Fördöme mig, jag ställer dit någon af mina flickor —
det enda kunde vara mig hustru.»
»Det vore oförsvarligt att skrämma hans majestäts
hästar att skena. Nå, men kan då icke bron repareras
— som man brukar reparera till kungliga resor —
litet på puff, för en spottstyver, så all rucklet
åtminstone icke rakar ner för hans majestäts egna ögon?»
»Hvad kan, för sådant ändamål, medhinnas på två
dagar, isynnerhet då alla menniskor äro yra i mössan
i och för det kungliga besöket? För närvarande vore
det icke möjligt att få bugt med en enda arbetare;
de pimpla samtligen på krogarne, och man måste
bjuda dem guld och gröna skogar, för att få dem ur
stället.»
»Om man kunde förmå hans majestät att gå igenom
köpingen; kör kusken sedan sönder bron med den
kungliga vagnen, blir det hans fel och icke vårt.»
»Nå, men glömmer bror, hurudan vägen är genom
köpingen? Hans majestät skulle, skam till sägandes,
fastna i smutsen.»
»Tala icke hufvudet af dig, menniska!» skrek
apothekaren och pekade på dörren till bodkammaren, som
stod öppen.
»Nå, om en så mensklig sak icke kan hända Herrans
smorda, skulle han åtminstone genast märka, att
vi hålla vårt vägstycke som krabbsaltare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
