Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åkte i ekipaget. Lätt, som den jagande Diana,
sväfvade generalskan Stormsvärd genom hopen, hvilken
nyfiket skockat sig kring detta förespel till kommande
märkliga ting.
Fru Pestilentia skyndade redan i förstugan emot sitt
förnäma fremmande. »Ack,» ropade hon med den stämma
af barntrumpet, hvilken någon gång faller på äldre
fruntimmers lott, »ack, hvad generalskan är söt och
nådig, som icke försmår en fattig rektorskas invitation!
Jag får väl hoppas, att generalen också gör mig den
äran, sedan han afslutat sina affärer med kungen.
Åh, han lär stå i en så obegriplig nåd, har jag hört
sägas; han skall riktigt vara majestätets högra hand.»
»Dertill bor han alldeles för långt borta.» invände
generalskan leende, och lemnade sin sommarkappa åt en
af betjenterna.
»Förlåt mig, fru generalska, men min salig man sade
alltid, att kungarne ha långa armar,» genmälde
rektorskan, och öppnade, med en djup nigning, dörren
till salen för fru Stormsvärd.
Från alla sidor bugades och negs. Generalskan
helsade vänligt och behagligt, utan högdragenhet, utan
tillgjord nedlåtenhet.
»Hon är bra vacker!» hviskade en fru till sin grannfru;
»likväl något för späd, att vara högsta hönset i
korgen.»
»Men det jag icke tycker om,» svarade grannfrun,
»är krökningen på hennes näsa; en sådan der knyck
på näsan ser alltid litet spotsk ut. Nå nå, amper lär
hon väl i alla fall vara. Se bara, hur beqvämt hon
tar plats i soffan, bland fruar, dubbelt så gamla som
hon. Men, Gud bevars, hennes man är general och
kommendör med stora kroken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
