Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra dygder äfven kunde lägga den, att emellanåt ha
paroxysmer af sentimentalitet.
»Vi komma alldeles för långt utom ämnet, mitt
herrskap,» afbröt generalskan, som hade svårt att qväfva
ett skratt, hvars symptomer redan lekte kring hennes
läppar; »låtom oss från dessa djupsinniga psykologiska
forskningar öfvergå till våra lefvande bilder! Är det
icke någon af er, som bland gravyrerna funnit en eller
annan värdig att tjena till förebild för en tablå?»
»Den här till exempel,» inföll herr Roffelli: »den
föreställer Icarus, fästande vingarne på sin son
Dædalus. Om häradshöfding Stålkula vill vara Icarus,
skall jag med nöje uppträda som Dædalus» . . .
»Och hvad vingar angår, få vi väl alltid något
hederligt fjäderfjä, som dermed benäget vill bispringa
oss,» fullföljde Stålkula.
»Jag,» yttrade fröken Roffelli, »jag föreslår denna
gravyr efter en tafla af Jollivet: Lara grubblande
öfver en dödskalle.»
»Ah, ett ämne ur Byron, min gudomlige Byron!»
skrek fröken Grönlund.
»Kapten Segerstjerna,» återtog fröken Roffelli, »skulle
säkert bli en förträfflig Lara.»
»Och en dödskalle kan jag prestera,» lofvade herr
Roffelli: »jag är litet frenolog och roar mig med att
plocka kranier på kyrkogården, då jag händelsevis går
deröfver»[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
