Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Här träffade jag ett fynd!» utbrast fröken Grönlund
och lyftade en gravyr i höjden.
»En blind höna hittar också ett korn,» mumlade
Stålkula.
»Ariadne på Naxos, efter Angelica Kauffman! Herre
Gud, så sött!» fortfor fröken Grönlund.
»Ja, det var fruntimmer, som visste hvad ett tråd
nystan dugde till!» utbrast herr Roffelli.
»Hon gjorde godt, men lönades med otack!» anmärkte
fröken Roffelli. »Var det icke Jansson, som, sedan hon
hjelpt honom ur labyrinthen, rymde från henne och
lemnade henne ensam på Naxos?»
»Jason, Jason är namnet,» rättade Roffelli; »men
annars var det Theseus, som vid detta tillfälle höll sig
framme.»
»Likvisst,» afbröt fröken Grönlund, »hvarifrån skall
man få en Amor, ty en sådan står här och gråter
strax bredvid Ariadne?»
»Bah, det finns godt om gråtande barnungar här i
trakten,» anmärkte Roffelli med en öfverlägsen min af
vishet; »och vill ungen icke gråta, så kan man ju med
tjenliga medel tvinga den dertill.»
Medan detta ordsvall flödade fram i oafbruten fart,
hade Segerstjerna fattat en gravyr och höll den vid
ett af fönstren i tjenligaste dager, på det att
generalskan skulle rätt kunna uppfatta dess ovanliga skönheter.
Gravyren var en kopia efter Henry Scheffers herrliga
tafla: Charlotte Corday, ögonblicket efter Marats mord.
En berömd grafstickel hade med öfverträffande
skicklighet stuckit planchen i koppar, och afdraget blifvit
gjordt med mycken omsorg. Bilden var redan i sig
sjelf, med hänseende till naturen och lifvet deri, en
lefvande bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
