- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
190

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dystra grubblerier. Han väcktes härur af en hand, som
sakta lades på hans skuldra. Han vände sig plötsligt
om och såg bredvid sig sergeant Brun, lång och rak,
som alltid, i en ställning, liksom ville han ännu, af
gammal vana, göra honnör för sin general.

»Om förlof, nådig general,» yttrade den gamle
knekten, »men doktorn har sagt, att generalen bör gå
tidigt till sängs, och jag får underrätta nådig generalen,
att klockan redan lider mot ett. Jag har icke
förr vågat störa generalen; men nu tyckte jag, i all
ödmjukhet, att det gick för långt.»

»Jag kan ha mina orsaker att vaka, men hvarföre
vakar du, gamle Brun?» svarade Stormsvärd, med en
vänlig blick på sin krigskamrat, hvilken, liksom han
fordom sof vid tröskeln till sin generals tält, nu hade
sin hvilostad i dennes yttre rum.

»Skulle jag sofva, då min general vakar — hvad
vore det för ordning!» utbrast sergeanten okonstladt.
»Skulle det vara tacken för allt hvad godt generalen
gjort mig, att jag lade mig ner till ro, då jag tydligt
ser, att det är något som oroar min general!»

»Du har mig ingenting att tacka för, Brun; jag
betalar endast hvad jag är skyldig. Huru mången gång
har du icke, i bataljens hvimmel, ställt dig emellan
mig och faran? Minns du, då du med din blotta
venstra arm parerade det hugg, som den Fransyske
hussaren måttade mot mitt hufvud? Det djupa ärret
följer dig i grafven; min tacksamhet skall, om jag
öfverlefver dig, följa dig än längre.»

»Åh, Gud bevars, så nådig generalen talar! Ett
simpelt sabelhugg utaf en slöhuggen, usel komissabel,
som bara litet sargade köttet! Den der Fransosen
hade inga Svenska näfvar; det märktes godt på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free