Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans hugg. Om det varit någon af våra, som fört
sabeln, hade min armstump nu sedan många år
tillbaka legat begrafven i Pommern. Och för den der
rispan skaffade ju generalen mig tapperhetsmedalj och
befordrade mig till korpral: det var mer än tillräckligt
plåster på en dylik skråma. Men, nådig general, för
att nu tala om en sak, som är vida vigtigare» (sergeanten
vågade att, med uttrycket af en blyg, förlägen,
men varm, vördnadsfull tillgifvenhet, lätt lägga sin
hand på generalens skuldra), »det har icke undfallit
gamle Brun att generalen på sednare tiden haft något,
som legat tungt på hjertat. Generalen är icke
densamme som fordom, väl lika god och beskedlig mot
sin sergeant, men icke lika glad och fryntlig, som
förut i både krigs- och fredstid. Jag ber så mycket
om förlåtelse, att jag vågar säga generalen ett ord i
ödmjukhet; men om det är som hushållerskan mamsell
Mums säger, att generalen är ledsen öfver
penningeförluster, som drabbat generalen på den sednare tiden,
så hvad betyder det, nådig general, för en så
bottenrik man? Den, som har vunnit bataljer, bör icke
ta det hett, om han förlorar litet penningar. Jag
sjelf, skam till sägandes, blef en gång af en gammal
marketenterska, som maroderade, narrad på allt hvad
jag egde — det var fyratio riksdaler — och sof ändå
rätt godt på saken. Gör generalen så med! Icke är
det värdt att gräma sig öfver några lumpna styfrar!»
Ett småleende drog öfver generalens läppar, i det
han svarade: »Gällde det endast penningar, min kära
Brun, så har en nådig Försyn skänkt mig tillräckligt
af detta timliga goda, att utan afsaknad kunna bära
äfven betydliga förluster. Emellertid trodde jag, att
du sedan trettio år tillbaka kände mig för väl, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
