Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grubblerier, hvari han tillbragt förra delen af natten, uttröttad
gått till hvila. Allt var tyst och stilla, så att man
skulle kunnat höra suset af en flugas vingslag.
Natthimmeln hvälfde sig klar och blå öfver de dunkla
löfmassorna, öfver den åldriga, feodala borgen. Kring
landskapet låg gjuten den egna karakter af högtidlighet,
som en stilla, vacker sommarnatt oftast förlänar
natursköna nejder. Generalskans ögon hvilade länge och
oafvändt på den del af byggnaden, som behoddes af
hennes make. Slutligen hviskade hon för sig sjelf:
»Sof lugnt, ädle, vördnadsvärde man! Himlens englar
skydde din hvila! Måtte aldrig en aning om hvad
som föregår inom mig störa ditt inres heliga frid!
Redligt skall jag strida och vaka, för att vara värdig
dig och ditt val; Gud skall förläna mig styrka att
bekämpa fienden inom mig. Sof lugnt! Du skall ej
bli bedragen på din fasta tillit, ditt ädla förtroende!
Och nu, god natt, god natt!»
Fru Stormsvärd nedfällde åter gardinen och
närmade sig sin bädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
