- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
211

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af vrede, mot Olle i Sörgärde, ty denne var det som
nu trädde emellan mördaren och hans offer. Olle,
som på förmiddagen vid tingsstället utstått sitt straff,
hade först vid denna sena timma hunnit släpa sig fram
till Segerstad, dit pligten mot hans barnbarns välgörare
kallade honom.

»Har du sluppit från häktet, mig skall du icke
slippa ifrån,» ropade Sven Isaksson; »far åt helvete, så
gerna först som sist!»

Ytterligare måttade Olle ett hugg med påken, denna
gången för att freda sig sjelf från den hotande faran;
men ålderdom, lidande och ansträngning hade uttömt
gubbens krafter, hugget slant och träffade endast lamt
bofvens ena skuldra. Nästa ögonblick hade denne
stött sin knif djupt i den gamles bröst. Med en tung
suck raglade den sårade mot väggen. Han sökte krampaktigt
hålla sig uppe vid panelningen, men föll slutligen,
rosslande, till golfvet. Nu började buller låta
förspörja sig i öfre våningen, och Segerstjerna, fastän
ännu svindlande och yr efter den förfärliga tortur han
genomgått, hade lyckats resa sig upp och fattat en
stol till försvarsvapen. Sven Isaksson aktade rådligast
att rädda sig med flykten. Dessa sednaste uppträden
hade utomordentligt hastigt efterföljt hvarandra;
antagligen hade knappt åtta eller tio minuter förflutit
från det Segerstjerna först öfversteg tröskeln af
kontorsrummet, intilldess Sven Isaksson begaf sig i väg.

Nu anlände Stålkula, beväpnad med en gammal
palatsch, som han ryckt ned från väggen, der denna
dammiga trofé paraderade, utan förhoppning att vidare
få inträda i tjenst. Äfven Anders kom springande,
med livrérocken knäppt kring en annars ytterst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free