Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alls ingen lust att dö den beryktade Svea-konungen
Ingjald Illrådas död. De hyste platt intet intresse för
kassakistan, som aldrig åt dem delat med sig det
ringaste, och den utfästade belöningen var verkligen
alltför njuggt tilltagen, att äfven den fattigaste skulle
derför velat våga lifvet. De började alltså samtligen
att göra sig betänkta på en hederlig reträtt, serdeles
som eldsvådan med stora steg gick dem allt närmare
inpå lifvet.
»Jag har hustru och fem barn, nådig baron,»
yttrade den förste, sedan han några gånger harskat sig;
»jag kan aldrig svara inför lefvande Guden, om jag
dröjer här längre.»
»Det är pertinent omöjligt att vara här ostorknandes,»
klagade den andre; »röken slår mig långt ner i
maggropen, så att rättnu kan jag icke det ringaste regera
mig.»
»Ja, herr haron,» tillade den tredje, »kistan blir i
alla fall der hon är; vi förmå icke att lyfta den en
tum, om vi också hade en hel timma på oss. Låtom
oss derföre, i Guds namn, tänka på oss sjelfva och vår
egen frälsning; det är okristligt att våga lifvet för
mammon.»
»Gören er icke olyckliga, karlar! Kommen ihåg den
lydnad, j ären skyldige er husbonde!» skrek baronen.
»Jag befaller er att borttaga kistan; annars låter jag er
flytta allesamman på ögonblicket — jag behåller aldrig
en olydig tjenare i mitt hus.»
»Baron kan befalla öfver våra sysslor, men öfver
vårt lif befaller Gud, som förbjudit oss att spilla det i
onöda. Farväl, herr baron!» sade den af tjenarne, som
sist talat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
