Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så skall jag då åtminstone bli qvar! Jag skall
fårgås tillsamman med min kassakista!» ropade Björnklo
och grep med begge armarne om det kalla jernlocket.
»Jag skall icke lefva, för att bli en tiggare, för att se
några minuter förstöra frukten af hela mitt lifs möda
och försakelse!»
»Ah, baron skulle nog ångra sin föresats, när han
kände det osa hett kring kassakistan. Baron kan ju
börja att skafva på ny kula, bara lifhanken blir väl i
behåll. Följ derföre med oss, herr baron; det är det
bästa.»
Och drängarne fattade med handkraft sin husbonde
och buro honom ut på gården, som nu erbjöd ett
brokigt skådespel. Der hvimlade personer i lätta
theatraliska drägter bredvid nyfiken allmoge, som den
olyckliga tilldragelsen ditlockat; de inviterade gästernas
svarta frackar trängdes med betjeningens bjertfärgade
livréer; undan branden räddade effekter stodo uppstaplade
i fantastiska pyramider, till hvilka någon gång en
spegel utgjorde underlaget och sotiga kökskärl sjelfva
resningen; några handsprutor voro här och der igång,
fastän mera såsom en muntration för allmänheten, än
som något allvarsammare hinder för eldens framfart;
det begär att skrika och väsnas, hvilket, vid dylika
tillfällen af uppståndelse och fara, är ett utmärkande drag
hos Svensken, förnekade sig ej heller här: rundt
omkring den brinnande byggnaden pröfvade man tappert
sina lungor, och isynnerhet voro de, som roade sig
med släckningsförsöken, outtröttliga att gasta och hojta;
i öfrigt åsågo alla temligen lugnt förstörelsen, en och
annan måhända med en hemsk skadeglädje, ty hvad
baronen hade vunnit under den långa förvaltningen af
sitt fädernegods, tillgifvenhet var det visserligen icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
