- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
254

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögon tillhopa! För verlden visar hon utsidan af en
dygdig, sig sjelf uppoffrande maka, med trygg blick
hör hon sig prisas såsom ett mönster för qvinnor; men
nu vet jag hvad som gömmer sig under denna hycklande
mask — åh, det är en småsak, en lumpenhet:
intet annat än äktenskapsbrott!»

Generalens röst stockade sig; källor, dem han
längesedan trodde vara förtorkade, sprungo åter upp —
han gret.

»Min aktning kan jag icke mera skänka henne,»
fortfor han sedan lugnare; »men jag måste skänka min
beundran åt den oefterhärmliga naiveté, hvarmed hon
spelat sin rol, såsom maka och husmor. Hvarje hennes
nyck var en befallning för mig; jag sökte läsa hennes
önskningar i hennes ögon. Och hon tackade mig med
en vänlighet, som var så naturlig, så oförställd; hennes
leende var huldt och ljuft, som en engels; aldrig
att en blick, en min förrådde förbryterskan! Men,
Gud ske lof, fullkomlighet i brottet är lika ovanlig,
som hvarje annan fullkomlighet: sjelf alltid på sin vakt,
begick hon likväl det felet att icke välja en lika
vaksam budbärerska; brefvet, brefvet ropar skyldig
öfver henne! Och som en skugga vill jag följa henne,
för att komma verkligheten på spåren — icke skriften
mera, utan handlingen — och har hon vanhedrat
mitt namn, har hon förgätit sina pligter såsom hustru,
då, gamla klinga, återstår för dig att två fläcken ren i
förförarens blod; ty är också min arm gammal, är min
sak rättvis och min själ oförfärad!»

Generalen kastade en blick, hvari brann ett återsken
af gammalt hjeltemod, på det nu bland andra hugg- och
skjutvapen fredligt upphängda svärdet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free