- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
278

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelvbeherrskning; Stormsvärd hade, midt i dödsplågorna,
ett leende till tack för våra omsorger. Natten före
sin död fattade han min hand och hviskade med en
stämma, som sjukdomen brutit: ”För mig återstå icke
många timmar: i morgon, Charlotte, är du fri; då skall
du finna ersättningen för den sällhet, som du, vid
min sida, försakat! Tänk då på din bortgångne
make, såsom på en gammal vän, hvilken gerna ur sin
graf ser dig lycklig vid en annans sida! Helsa
Segerstjerna från den gamle, som icke längre går honom i
vägen!” Mången make, äfven vid Stormsvärds år,
skulle antagligen känt sig alltför egoistiskt stämd, att
i sina sista ögonblick så tilltala sin hustru; men den
uppoffrande ädelheten af Stormsvärds karakter förnekade
sig aldrig, icke i lifvet, icke i döden. Jag, som
trädde in i hans hus med fattigdom till hemgift, blef
rik genom hans testamente — måtte jag rätt kunna
älska och ära hans minne för alla de välgerningar han
bevisat mig!»

»Utaf alla de loftal, hvilka ljudat öfver den aflidnes
mull, finnes säkert intet, som mera gladt hans odödliga
ande, än dessa tacksamhetens enkla ord, uttalade
af hans enkas läppar! Men nu, dyra Charlotte, bör
du icke alltför mycket fördjupa dig i tankar på den
hädangångne; äfven den tillkommande har ju sina
rättigheter, i morgon är sorgtiden förbi och
enkedrägtens dystra dunkel sjunker undan från dina
mjellhvita skuldror, för att lemna rum åt mera glada
färger, åt hoppets grönt, åt trohetens blått, åt kärlekens
purpur; då får ju äfven jag hoppas på lönen för
min trogna kärlek, hoppas, att du icke dröjer alltför
länge att utbyta mitt landtliga, fridsälla Segerstad mot
ditt stolta, präktiga Wikingbo?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free