- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
277

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin graf. Också har jag begråtit honom, som en dotter
begråter en far!»

Generalskans ögon fuktades; hon förde näsduken
mot ansigtet.

»En dag,» fortfor generalskan, efter en stunds
uppehåll, »fann mig Stormsvärd mera nedslagen än vanligt;
jag hade känt mig sjuk och var mycket blek. ”Min
vän,” sade han, ”du vantrifs vid den gamles sida; du
tänker på ljufheten af ett lif tillsamman med den du
älskar! Nå väl, alldeles oslitligt är icke det band,
som förenar oss: vi skola söka skilsmessa! Jag har
förmögenhet nog för oss begge, och generalskan
Stormsvärd skall i en henne värdig ekonomisk ställning
lemna sin fordne makes hus. Denna ringa ersättning
skall det åtminstone vara mig tillåtet att lemna dig
för de glädjelösa dagar af din lefnad, som du egnat
mig, för alla de vänliga omsorger, som du slösat på
mig.” Du förstår lätt, att jag nekade till den
skilsmessa, som Stormsvärds storsinnade äldelmod ville
bereda mig. För mitt svar tackade han mig endast med
en blick; men den blicken glömmer jag aldrig: hela
hans själ låg speglad deri.»

»Du skildrar så lifligt, att jag nästan börjar bli svartsjuk
på den hädangångne,» inföll Segerstjerna.

»Strax derefter,» återtog generalskan, »utbröt hans
sjukdom. Med en kristens undergifvenhet bar han
sina plågor; med en krigares oförfärade mod såg han
döden, steg för steg, nalkas. Aldrig hade hans lynne
varit mera mildt, än under dessa smärtans bittra
dagar, hvilka dock icke förmådde att smyga något af
sin bitterhet i hans själ, som, stolt och fri, höjde sig
öfver kroppens lidanden. Jag och sergeant Brun, hvilka
närmast omgåfvo honom, beundrade denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free