Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Dubbelhäfte 1905 / 18 (1905-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Af allt detta framgår tydligt, att Fraris vägg- och
hvalfmålningar blifvit behandlade med en pietet och en kärleksfullhet, som
icke lämnar något öfrigt att önska. Ett undantag skall dock den
noggranne betraktaren finna. Det är högkoret och dess hvalf. Där
lysa färgerna väl starka och ornamenten tala ett alltför fulländadt
språk, för att vi skola tro dem vara orörda. Så är ej heller fallet,
men deras »uppfriskande» härstammar från en tidigare restaurering,
innan den nu omtalade blifvit börjad. Och därjämte är denna
uppfriskning ovanligt hyggligt gjord. Bredvid de andra, orörda delarna
stöter den dock ögat i viss mån.

I sammanhang med
framkallande af målningar bör äfven
omnämnas, att under den gråa
färgen på det öfre
ankarsystemets bjälkar upptäckts ett
vackert renässansornament i grått
och gult, hvilket naturligtvis
framskrapats. Och det nedre
ankarsystemets nya bjälkar
eller rättare träfodral komma
att dekoreras på samma sätt.
Detta skulle möjligen kunna
kallas för ett affall frän de
i öfrigt strängt fasthållna
principerna att ej komplettera gamla
dekorationer eller göra »gammalt nytt», men någon bättre lösning
torde dock ej gifvas, och man får ju ej drifva principer till ytterlighet,
äfven om de äro goda.

Fig. 16.

Ännu ett spörsmål af denna natur har yppat sig för arkitekten.
Midtskeppets ursprungliga gotiska fönster hafva nämligen under
renässanstiden förstörts och ersatts med stora halfrunda (fig. 16). Denna
ändring verkställdes emellertid på ett ytterligt lättsinnigt sätt. Man
högg helt enkelt upp de stora öppningarna i muren, men försåg dem
ej med aflastningsbågar. Den runda formen motsvaras alltså ej af
någon konstruktion. Följden har naturligtvis blifvit den, att
sprickor och sättningar uppstått omkring dem, och man ser sig nödsakad
att bygga om dem. Då uppställer sig frågan: Huru skola vi bygga
om dem? Slumpen har nämligen fogat, att ett enda ursprungligt
gotiskt fönster finnes kvar, igenmuradt och svårtillgängligt, men man
har således den ursprungliga modellen i behåll. Då nu ändock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>