Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
KULT OCH KONST.
Med rätta äro vi ju stolta öfver originaliteten i den gottländska
konsten. Ett visst sammanhang måste den dock äga med konsten i
de stora föregångsländerna; och detta sammanhang är ännu icke
utredt. Måhända skall det vid en sådan utredning visa sig, att en
eller annan faktor i denna insulära konsts daning kommit från det
stora öriket, från England. Vissa trådar till en sådan förbindelse har
jag redan funnit. En denna närstående, ännu mer omfattande fråga
är den, huruvida man icke hos normander och anglo-normander i
olika delar af Europa kan iakttaga en gemensam smakriktning, som
äfven omfattats af skandinaverna. Ett sådant förhållande skulle
naturligtvis gälla framför allt den äldre medeltiden.
Med England hade ju skandinaverna förbindelse redan långt fore
den normandiska eröfringen, ja den var lifligare dessförinnan än efteråt.
För Norge liksom för Danmark har man studerat denna förbindelse
också hvad den andliga kulturen och konsten beträffar. Äfven för
Sveriges del vore ett sådant studium ingalunda ofruktbart. Rörande
den förhistoriska tiden har ju forskningen redan kommit till märkliga
resultat. Men äfven under kristen tid hafva flera delar af vårt land
stått i förbindelse med Storbritannien. Myntfynd och myntstämplar
vittna bland annat därom. Också i den kyrkliga konsten kan man
följa denna förbindelse både i de större konstruktiva dragen och i
detaljerna. Detta har hittills förbisetts eller ock affärdats med
allmänna fraser. En noggrann undersökning återstår. Några nyfunna
stilfrändskaper skola vid annat tillfälle framläggas.
Ffter missionsverksamheten pä iooo-talet, Sigfrids, Eskils och
Davids tid, aftager ju det engelska inflytandet alltmera, men det
upphör icke helt och hållet ännu på länge. I Norge särskildt lefver
det kvar och framträder i stenarkitekturen, i Trondhjem, Stavanger
och på mänga andra ställen. 1 Danmark är det också här och där
märkbart. Men icke heller i Sverige försvinner det alldeles. Skara
domkyrka t. ex. och några andra kyrkor i mellersta Sverige, som
arkitektoniskt sluta sig till henne, torde vid en närmare stilanalys
kunna uppvisa några engelska drag. Men det förnämsta exemplet
hos oss på en nordisk, i flera fall själfständig och intressant
modifikation af the Early English är Linköpings domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
