Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 kult 0c1i konst.
Där var nu mycket, som skulle göras. Ur de rykande
kolhögarna längs kusterna af Roslagen och Södertörn växte åter
stor-junkrarnes brända gårdar upp en för en eller var det alldeles nva
sådana, som skulle läggas här och hvar rundt Mälarens stränder
visserligen icke Suecias renässanspalats med stengaflar och måleriska
kopparspiror, men tillräckligt anspråksfulla för att ha användning för
en Tessins och andras konstnärliga förmåga. Och så kom turen till
kyrkorna, där stormännen hade sina grafvar och hufvudbanér och
Luther och Arndt skulle predikas för en andäktig menighet.
Nybyggningar var det i allmänhet ej fråga om, åtminstone hvad
angår förhållandena ute i den vida landsbygden. De ärevördiga
medeltida stenhelgedomarna stodo sig där då för tiden lika godt,
som de göra än i dag. I dess högre grad var det den fasta
dekorativa inredningen, som på mer än ett håll behöfde förnyas. Det
gamla, man ägde, hade man visserligen pä många ställen kvar i något
så när godt skick. På altaret stod ännu flerstädes det ålderdomligt
vördnadsvärda altarskåpet, men dess framställningars fromma naivitet
öfverensstämde ej med tidens smak, skulle därför naturligtvis helst
bort och ersättas af något, som bättre förmådde komma om sams
med denna.* Icke alla kyrkor hade varit nog lyckliga att blifva
omfattade af en Magnus Gabriel de la Gardies eller någon annan rik
stormans intresse och genom deras försorg sett sig prydda med ett
af de stora förgyllda altaruppsatser eller färggranna snidade
predikstolar, som 1600-talet älskade och hvilkas bestickande prakt ännu
måste varit tidens människor nog. Under krigsåren vid det i8:e
seklets början, äfven under de första ärofulla men penningfattiga,
kan inte mycket göras i denna väg. Då t. ex. Vassunda kyrka i
Uppland år 1708 vägar sig på att beställa en ny predikstol —af en
mäster Joachim Lutkenschweiger i Stockholm —, dröjer det också 8
hela år, förrän man ser sig i stånd att fullständigt betala det
betingade priset. Äfven sedan förhållandena börjat stadga sig, och
man har tid till annat än att slåss, är det fortfarande ett betänkligt
minus i de små kyrkokassorna, som vanligen lägger hinder i vägen
för ett konstnärligt utsmyckande af helgedomarnas inre, nu sedan
* Där sådana gamla konstverk ej helt enkelt blefvo sönderhuggna eller vräkta i
någon skräpbod för att där gå ovissa öden till inötes, tycks det, som om obetydligare och
ekonomiskt mindre väl situerade kyrkor på landsbygden ofta voro tacksamma att få
öfvertaga dylika, ett lyckligare lottadt gudshus’ »aflagda persedlar». Så hade t. ex. Klara
kyrka i Stockholm redan 1664 öfverlàtit ett altarskåp till Öregrunds kyrka (Nordberg:
S. Claræ Minne sid. 121), och på samma sätt skänker Edebo kyrka i Roslagen ett
dylikt till Gräsö kapell (F. V. RadlofT: Beskrifning öfver norra delen af Stockholms
län I: 168).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
