Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäster magnus granlund.
93
sta evenemanget i kyrklig konst under 1700-talets förra hälft. Dess
präktiga färgsammanställning af guld mot mörkgrön marmorering har här
fått träda i stället för den nyktrare, om också vid denna tid modernare,
i guld och hvitt, han förr betjänat sig af. »Krantzens» relief har ej blott
hämtat sitt ämne från förebilden, behandlingen af detta ämne närmar sig
äfven t. o. m. ren kopiering. Och till sist har mäster Magnus ej kunnat
motstå frestelsen att försöka sig pä något i samma stil som den stora
figurgrupp, som efter alla konstens regler snott sig samman öfverst på
den uppsaliensiska predikstolens »himmel». Det blef visserligen
ingenting märkvärdigare än en flygande ängel med lagens taflor, hvilken
i sällskap med en himlande änglapojke gungar på molntappar. Men
det blef onekligen af effekt — för sin tid och sin ort var det säkert
något »noch nicht da gesehenes».
Trots allt detta har Granlund dock icke alldeles glömt sin gamla
förebild. Ett par detaljsaker minna ännu om densamma. Så är det
skulpterade draperi, som här i Giresta helt täcker den bakomvarande
väggen, just af samma art som det, Precht pä motsvarande sätt
använde å sitt arbete i Stockholm. Det är bara allt fort de stora
genierna å ömse sidor därom, hvilka här fattas; både den gudomliga
solen, som lyser bland dess veck, med Jehovas namn i hebreiska
skriftecken, och de små änglahufvuden, som fladdra kring dess
strålar, äro här representerade.
Svårare än att i detta arbete igenkänna Granlund är det i fråga
om samma kyrkas altare, som utfördes ungefär samtidigt härmed.
Med predikstolen som jämförelsematerial torde man dock kunna
häfda vår mästares rätt äfven till detta verk, om hvilket
kyrkopapperen ha lika litet att upplysa som i fråga om denna.1 Det stora
fönstret i östra väggen, som ej kunde få täppas igen för att kyrkan
ej alltför mycket skulle beröfvas tillgång på dagsljus, har
omöjliggjort en hög och kompakt uppbyggning som i Fröshult.2
Fönsteröppningen har därför endast infattats i en af blott nägra
konsol-uppburna kassoletter och öfverst af ett strålande gudsöga prydd »ram»
— ungefär i samma stil som den, som förr var att se i
Husby-Erlinghundra —, hvilken nedtill utlöper i ett par mycket stora
akantussmyckade voluter. Dessa äro likväl endast skenbara, då dess
1 Respektive pris äro dock bekanta. Predikstolen betingade 2,200, altaret 1,400
d. k., oberäknadt en del exlra utgifter, som för det senare belöpte sig till c:a 100 d.
3 I Fröshull är väl äfven den östra väggen genombruten af ett tredeladt fönster
— af intressant cisterciensertyp —, men högt som det är, har ej belysningen i kyrkan
kommit att lida af den där framför ställda altarprydnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
