Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäster magnus granlund.
85
tjänat vår mästare till modell vid hans arbete för nämnda kyrka,
lika litet som senare för andra, utan den uppsaliensiska, hvilken han
måhända först nu lärt känna genom ett besök i den uppsvenska
katedralstaden. Faktum är också, att han nu äfven i sina
altar-byggnader allt mer och mer bestämdt närmar sig Prechts stora
domkyrkoaltare.
Hur som helst, Granlunds kundkrets är alltifrån nu stadd i
beständig utvidgning. Det har ofvan nämnts, att han 1752 för
Biskopskulla kyrka förfärdigar ett altare. I ett ’ inventarium af 1763
beskrifves detta som »en ny Altare Tafla, marmorerad Målning och
förgyld, samt en förgyld Sohl med glas uti ofwan på Altaret. 2:ne st.
hwita Bilder en på hwardera sidan om altaret, med någon
förgyllning, den ena med förgyld kalk och kors, den andra med förgyldt
ankare samt grön spira» — d. v. s. det hela består af ett
skärm-artadt etablement, men som i motsats till liknande arbeten af
Granlunds hand har den lärda formen af en klassisk, af tvenne korintiska
kolonner uppburen gafvel, genombruten af ett rundt fönster. Detta
är omgifvet af strålar — det är den förgyllda »Sohl med glas uti
ofwan pä Altaret», som beskrifningen omtalar — och är placeradt
rakt öfver det höga rektangulära midtfältet mellan kolonnerna, där i
stället för en af mästarens egna konstprof i relief plats beredts för
ett »schilleri» i olja. Som synes, har här Granlund släppt sina äldre
förebilder och närmat sig mer moderna. Och inbegreppet af modernitet
tyckes ännu denna tid varit just Prechts då mer än 20-äriga altare i
Uppsala — såsom fallet ju var äfven med hans predikstol
sammastädes — och att kunna åstadkomma något i samma stil som detta
var säkert från första stund Granlunds varmaste önskan. Likväl är
det snarare en del yngre, af detta monumentala storverk måhända
inspirerade arbeten, han denna gång haft för ögonen — steget till
Prechts pompösa arkitekturstycke från de i jämförelse med detta väl
landtligt konstlösa träpjäserna i Fröshult och Giresta var kanske för
stort att tagas pä en gång —, särskildt kommer man att tänka pä
G. J. Adelcrantz’ altare i den nya Hedvig Eleonora kyrka i
Stockholm. Dess tillbedjande änglar på gafvelns öfre kant äro dock här
utelämnade, och figurskulpturen representeras i stället af de evigt
återkommande bilderna af Tron och Hoppet, i den skepnad, som
nyss beskrifvits. Dessa hafva nu hunnit utvecklas till den typ, hvari
Granlund hädanefter så godt som uteslutande älskade att se de båda
dygderna personifierade — ett par välfödda, rundkindade damer, i
hvilkas kläder barockens hvirfvelvindar ännu hållas och hvilkas naivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
