Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kristens värdesättning af det estetiska.*
Af Karl Povlsen.
När man läser Nya testamentet, får man till en början det
intrycket, att hvad man kallar det estetiska — hvilket jag korteligen
torde kunna förklara genom att beteckna det såsom skönhetsvärlden
i naturen och konsten — att detta, liksom kulturlifvet öfver hufvud,
icke har någon synnerlig betydelse vare sig för Herren eller hans
apostlar.
De enskilda scenerna och händelserna i den evangeliska historien
äro icke inramade af stämningsfulla naturbeskrifningar. Vi höra litet
eller intet om diktkonst, tonkonst, bildande konst. Allt samlar sig
omkring det ena nödvändiga, frälsningen från synd och död till
Guds himmelska rike.
Och dock kan det icke vara annorlunda, än att allt, som
stammar från Gud och bär prägel af honom, himmel och haf, fält
och skog, fågel och blomster — allt kommer oss vid, allt skola vi
bruka, glädjas öfver och tacka för. »Ty allt hvad Gud har skapat är
godt, och intet är förkastligt, då det mottages med tacksägelse»
(i Tim. 4: 4). Och likaledes att det hör med till frälsningen, till
fullkomliggörelsen att få alla de anlag, hvarmed Gud utrustat oss,
tagna i bruk och fullt utvecklade; att visserligen är det bättre att
utrifva sitt högra öga och afhugga sin högra hand och ingå i lifvet
enögd och med en hand än att »kastas till eldens helvete» (Matt.
18:8,9); men bäst vore det dock, om »alle mine Lemmer var fuld’ af
idel Sang» till Guds ära och pris, om hela människan med ande,
själ och kropp kunde ställa sig i Guds tjänst.
Jag kan emellertid icke tvifla på, att äfven apostlarne i de villkor,
hvarunder de lefde, hafva haft sinne för skönheten i den värld,
som är Guds verk.
Det heter i en sång om Simon Petri kallelse:
* Föredrag vid det sjunde nordiska studentmötet med kristligt program i Sorö d.
16—23 juli 1903 af den danske folkhögskoleföreståndaren, pastor Karl Povlsen. Med
vederbörligt tillstånd här i öfversättning återgifvet efter > Studenter mo det i Sorö igoj>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
