Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 12
kult och konst.
>Der sad en Fisker saa tankefuld
og hörte paa Herrens Tale.
Saa klang i Öret ej Sölv og Guld,
ej Sangen i Havfruesale.
Paa Fiskerkvasen Vorherre sad,
og Folk i Mængde som Bloinst og Blad
de lytted i Land til Ordet.»
Herren har lånat Simons båt och talar ifrån den till mängden,
som sitter och står på sjökanten. Där sitter också Simon »saa
tankefuld» och lyssnar till ordet. Och han glömmer allt för detta.
Aldrig har något så gripit hans själ som det:
»Saa klang i Öret ej Sölv og Guld,
ej Sangen i Havfruesale.»
Men därför kan dock Simon både förut och efteråt med glädje
och djupt betagen ha lyssnat till »Sangen i Havfruesale», när han
om aftonen låg med sin båt på sjön, och solen gick ned bakom
Kapernaums höjder, stjärnorna tändes, landet låg drömmande, och
småböljorna sjöngo och lekte längs båtens sidor. Jag känner i
hvarje fall en af apostlarne, som har hört »Sangen i Havfruesale»,
naturens djupa röster, hela skapelsens längtanspsalm, och gifvit den
det mäktiga poetiska uttryck, som vi känna af hans bref till
församlingen i Rom.
Och vår Herre Jesus själf? Månne någon människa lefvat, som
haft klarare öga och djupare sinne för naturens skönhet och poesi
än han ? »Sen pä fåglarna under himmelen, skåden liljorna på marken !»
Bakom alla hans liknelser märkes hans poetiska blick: när han
iakttager herden, som bär det sjuka lammet, hönan, som utbreder sina
vingar öfver kycklingarna, sädesfältet, när det grönskar och när det
hvitnar till skörd. Intet undgår hans uppmärksamhet och beundran,
frän det största till det minsta — intill senapskornet. Jag ser honom
stå med handen full af de smä fröna —- huru små de äro! — och
så läter han dem rinna ur handen, tills det blott är ett enda kvar —
huru litet är det inte, mindre än alla andra frön, och dock växer
det opp och blir ett träd af sex alnars höjd, och himmelens fåglar
bygga sina nästen i dess grenar. Intet är honom främmande eller
likgiltigt. Hur skulle det kunna vara det? Det var ju hans Faders
verk alltsammans.
Det sköna har två sfärer, hvari det uppenbarar sig. Den ena
är naturen, den andra är konsten. Den förra är det ursprungliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
