Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kristens värdesättning af det estetiska. iOi
Då Odyssevs seglade förbi sirenernas kust, tillstoppade han sitt
folks öron med vax och band sig själf fast vid masten, så att de
inte skulle bedåras af de lockande rösterna.
Sirenerna äro de otrogna drottningtärnorna, skönheten i det
ondas tjänst. Man kan måhända bevara sina barn och de unga mot
sirensången genom att stoppa vax i öronen på dem, det vill säga
genom att förbjuda dem att läsa de dåliga böckerna och se den
dåliga konsten.
Bättre vore det dock, om de vore så fast bundna vid det goda
och rena, att det kunde gå dem efter det ordet: de skola taga på
ormar, och de skola dricka gift, men det skall icke skada dem.
Men allra bäst är det, när det sker, hvarmed sagan om sirenerna
slutar. Det heter nämligen, att de till sist funno döden för Apollos
lågande pilar. Det är, hvad som sker, när den dåliga konsten
besegras och undantränges af den goda.
Det står ej i mänsklig makt att skapa en Apollo, att
fram-betvinga den store diktaren med den gudvigda harpan. De stora
männen komma dock emellertid aldrig godtyckligt, utan
sammanhang med tider och förhållanden. Äfven de komma, såsom den
störste kom, i »tidens fullbordan», och den kunna människor vara med
om att förbereda och påskynda.
I uvertyren till Wagners opera »Tannhäuser» är denna
Apollo-kamp med sirenerna framställd på tonernas språk.
Venus och hennes mor sjunga för Tannhäuser i Venusberget.
Aldrig har jag hört en så förtrollande, bedårande, förförisk musik,
ja sinnlig musik. Sådant måtte det ha varit, som sirenerna sjungit.
Då ljuder midt i detta champagneskum af toner några enstaka
allvarliga klanger som en signal eller en morgonklocka. De komma
närmare, de ljuda starkare, det blir till en sång, sjungen af många
röster — en pilgrimskör.
Ett ögonblick tyckes sirensången förstummas af de höga, rena
psalmtonerna. Men blott ett ögonblick. Då storma tonerna frän
Venusberget åter fram för att omhvirfla, splittra, bedöfva
pilgrimskören. Det brusar och skummar, det kelar och lockar, det klagar
och gråter, det ler och det skriker. Och nu först begynner kampen
på allvar.
Än tränges psalmen tillbaka, de heliga tonerna öfverväldigas,
kringsnärjas såsom af klängväxter eller omsnos såsom af ormar.
Än klyfver pilgrimskören återigen venussången, såsom solstrålar
klyfva skyar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
