Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
kult och konst.
konsten har nog förvisso sammanhang med religiösa storhetstider.
Hvarken dante eller giotto skulle ha blifvit, hvad de blefvo, utan
Franciskus. Och är det någon, som kan tvifla på, att FlESOLE
aldrig skulle kunnat måla dessa änglar och madonnor och dansen i
paradisets lustgård, därest han icke hade haft ett af kristendomen
djupt gripet hjärta?
Och omvändt, hvarest konsten förfaller, där är sambandet med
religion och moral slappadt eller brutet. Det är i grunden alldeles
klart, att afbrytes förbindelsen med det eviga, sä dör det, som fått
lifsnerven genomskuren. Tag bort, att det finns en himmel och ett
helvete, så vissnar också konsten och poesien. Att nutidens konst
ofta är så fattig och litteraturen så rutten, att det ofta går en stank
af den, det beror därpå, att den är gudlös. Det är en vemodig men
ofta gjord erfarenhet i våra dagar att se härliga anlag blifva
missbrukade, att höra liderliga visor spelas på guldharpor.
Förhållandet mellan religion och konst, mellan kristendom och
estetik är då detsamma som mellan solen och planeterna, mellan en
drottning och hennes tärnor. Kristendomen är drottningen, och alla
sköna konster äro dess tjänarinnor. Och »alle Stjerner neje sig, hvor
Östens Sol gaar frem», och alla tärnor böja sig för drottningen;
deras lust och lycka är att smycka och ära henne. Men ifall en af
tärnorna öfvergifver drottningen, så blir hon en slinka, och vill hon
själf spela drottning, då blir hennes skönhet och makt af
demonisk art.
Det har gifvits tider, då konsten stod i långt innerligare
förhållande till kyrkan än nu. Skilsmässan har varit till skada för dem
båda. Äfven för kyrkan. Huru torftiga äro icke ofta våra kyrkor,
och huru blottad pä skönhet är icke gudstjänsten mången gång.
Det måste blifva en uppgift for oss att förena dessa två: kyrkan
och konsten! Enhvar måste göra hvad han förmår, huru litet det
än är. Först och främst gäller det att icke låta dåra sig af den
falska konsten, så att örat mister förmågan att skilja mellan
sirensång och den sång, hvarom det heter: »Engle synge med». Därnäst
mäste en och hvar, så långt han når, inlägga sin protest mot det
orena i konst och litteratur. Och så må man älska, värna om och
främja det verkligt sköna i sitt eget lif och så långt ens inflytande
når. Det står således i hög grad i en prästs makt att gifva
gudstjänsten i hans kyrka höghet och skönhet, om han blott har sinne
därför och ser betydelsen däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
