Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
KULT 0C1i KONST.
mänt som en sydnederländare, en realist af Eyckarnes skärpa, ehuru
ägande större intresse för tillvarons minsta detaljer, som kolorist
stående närmare Roger van der Weyden, ehuru känsligare. En
personlig, nervös stämning, ett exotiskt element i hans ansikten gjorde
honom särskildt intressant. Med ofantlig ifver pläderade så den
franska kritiken under den parisiska 1903 års retrospektiva utställning
för Flémalle-mästarens ställning såsom en af franska 1400-talsskolans
mest strålande ljus. Men liksom alla andra attributioner åt franska
skolan, som företogos under utställningens patriotiska feststämning,
måste man äfven mottaga denna med mycken misstro. Mästarens
kalla färg talar visserligen för hans romanska ursprung. Men
Nederländerna hade beröring med andra romanska land än Frankrike.
Den tyske konsthistorikern von Tschudi har redan påpekat, att Spanien
är ursprungsorten för sä många af Flémalle-mästarens taflor.
Anknytande härtill visar Robinson på arkitektoniska detaljer i ett af
hans verk, som tyckas vara direkt kopierade ur en Salamancakyrkas
kor. 1 andra spanska målningar från senare delen af 1400-talet, som
afbildas i »The Burlington», skådas flera drag, som tyckas vara
beroende på Flémalle-mästarens stora inflytande. Detta bevisar nu
ingalunda tillfyllest, att han var spanjor eller ens hufvudsakligen verksam
i Spanien. Men tanken, som en gång förts in på denna stråt, håller
gärna kvar hypotesen. Flémalle-mannens grå karnation, nervösa
ögon och febrilt fingrande händer, det starka känslomomentet
förenadt med ett outreradt realistiskt, torrt humoristiskt sinne för
småsaker göra, att man gärna i honom ser en landsman till Goya,
Zur-baran och Cervantes.
Det är för öfrigt om flera af det utom-italienska 1400-talets
realister, som denna årgång af The Burlington gifver nya och viktiga
upptäckter. Roger de Fry meddelar i septemberhäftet en rad hittills
opublicerade miniatyrer af Pol de Limbourg. Denne arbetade c. 1400—
c. 1430 i Frankrike och är i detta land jämte sina bröder motstycke till
brödraparet Eyck i Nederländerna. Dessutom kunna de bidraga till
förklarandet af det gåtlika plötsliga uppträdandet utaf Eyckarnes
nästan fulländade konst på 1420-talet. Äf Limbourg’arne se vi t. ex.
bland de af Fry meddelade miniatyrerna arbeten från 1400-talets allra
första år. Af den nordnederländske Gerard David meddelar hans
lärde biograf James Weale nyfunna arbeten å flera ställen i
tidskriftens årgång. Till Davids lärjunge Adrian Isenbrant — en af de
»primitive», hvilkas stjärna tändes genom den retrospektiva
låneutställningen i Briigge 1901 — skrifves en Madonna med helgon i det
Cookska galleriet i Richmond (septemberhäftet) samt ett egendomligt
Kristushufvud i en engelsk privatsamling (augustihäftet). Taflan
kommer egendomligt nog från Abyssinien, ansågs där som en helig
ikon (verkligt Kristus-porträtt), kom i engelska händer vid det
abys-siniska residenset Magdalas forcering genom engelsmännen 1868.
Det fina arbetet har förut tillskrifvits Q. Matsys. Både attributionen
till Matsys och till Isenbrant synes sakna berättigande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
