Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN BÆI.TER.
§5
Bælter aldrig. »På den tiden», säger han i en predikan tjugu år
senare,’ »var jag ännu ett barn; kan dock aldrig förgäta den mulna
5:e dagen, den bemärkelsedagen (det var den 21 maj 1721), då ock
jag med mina landsmän måste fly för resenärers och skyttars rop,
fly uti vilda ödemarker, se allt värt goda gå upp i rök och damm,
se vår helighets och härlighets hus, där våra förfäder uti begrafna
voro, uppbrännas med eld; frukta hvart ögonblick, att fienden äfven
skulle taga det endaste vi nästan kvar hade, det kära lifvet, bort.
Föräldrarnes hjärtan ville brista i stycken sönder, när barnen ropade
efter bröd, och det var intet. I sanning var det svårt erfara, hvad
det vill säga att vara utan mat, utan kläder, utan hemvist, fara som
en flyktig fågel hit och dit i marken och frukta för ett ruskande löf.
Om det är ditt behag, min Gud, så låt mina ögon aldrig se sådan
vedermöda!»
Alla planer pä studier måste nu undanskjutas, och det såg ut,
som om Sven skulle af omständigheternas tvång nödgas att taga ett
helt annat kall än det, till hvilket hans håg stod. Emellertid erhöll
han god undervisning af sin nämnde äldre broder; och trots sina
ekonomiska svårigheter lyckades fadern bereda utväg för Sven att
intagas i Gäfle trivialskola, hvilket skedde 1726. Redan följande år
uppflyttad till gymnasium, sändes han några år därefter med
synnerligen hedrande vitsord om flit och uppförande till Uppsala
universitet, i hvars matrikel han inskrefs den 5 oktober 1730.2 Samma
är på våren hade han hållit sin första predikan öfver Jesu ord i
Luk. ev. y k. 23 v.: nOm någon vill efterfölja mig, han förneke sig
själf och tage sitt kors uppå sig hvar dag och följe mig* —
»hvilket [ord] — säger Bælters äldste minnestecknare — sedermera under
thess mänga viktiga ämbetsgöromål och sista sjukdoms tid blifvit
thess ljufva lösen och dageliga tänkespråk.»
Vi afstå från att närmare skildra gängen af hans studier. Vare
det nog sagdt, att han skötte dem med den framgång, att han, såsom
Hjelmerus säger, väl bestod de vanliga förhören i »himla-läran,
latinska språket och alla philosophiska vettenskaper». Efter att ha
utgifvit en gradualafhandling om sin hemprovins (De Helsingia, hvars
1 Pred. på 4:de bönd. 1741.
3 K. SUNDET.IN uppgifver den 6 okt., men den i Uppsala universitets arkiv
förvarade originalmatrikeln ådagalägger att månadsdagen var den 5:e. För öfrigt är det
anmärkningsvärdt, att iSwcno Bæltert, såsom han nu skrifver sig, då befunnit
sig i åtminstone någorlunda god ekonomisk situation, att döma däraf att han erlagt
den vanliga afgiften vid inskrifningen: 4 dlr 16 öre kprmt, medan hans landsman
Olavus liæcker, som inskrefs samma dag, blifvit såsom »pauper» befriad från hvarje
sådan afgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
