Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERSARTERNA 1 OLAUS PETRIS PSALMBOK.
167
piæ cantiones. Stundom äro strofformerna af samma slag som de i
minnesången förekommande, men i stor utsträckning framträda dock
skiljaktigheter, väl till sin grund beroende på dessa latinska sångers
ursprungligare ståndpunkt. Den större konstmässigheten har i dem
mera sällan inträngt, och periodsammanslutningen visar i det hela
en annan, enklare art. Man begagnar sig här hufvudsakligen af den
vanliga dubbelperioden (med rimflätning a bab) och den utvidgade
dubbelperioden (rimflätning a a b c c b) samt dessa vidare utbildade.
De trokeiska rytmerna äro särdeles vanliga, beroende på den
utbredning, som särskildt sekvensstrofen med dess trokeiska gång (se sid. 165)
erhöll i denna diktning. Naturligtvis förekommer äfven den gamla,
ursprungliga hymnversen (rörande hvilken jag hänvisar till
framställningen i nästa afdelning).
Intressant år att finna, huru äfven i nu omnämnda latinska sånger
något inställde sig af de friheter, som vi sett tillhöra den germanska
versen, om man också här noggrannare iakttog och kunde iakttaga
latinitetens fordran pä regelmässighet i fråga om sänkningsstafvelser.
Men särskildt är växlingen af versbörjan med eller utan upptakt
mycket vanlig; och äfven kunna inuti verserna öfvertaliga stafvelser
inställa sig, ehuru man dä sökte regelbinda en sådan växling. Ur
en sång om S. Birgitta kan anföras följande:
O Birgitta, mirre gutta,
exemplar continencie,
confecisti plebi tristi
emplastrum penitencie,
dum scripsisti verba Christi.
Tu, noua lux ecclesie,
esto tutrix, esto nutrix
tibi prone familie.
Schemat är:
I de svenska dikterna af detta slag är stafvelseväxlingcn i
hufvudsak likartad med den som förekom i knittel och folkvisevers. Så
visa t. ex. de något sä när regelbundna stroferna i den äldsta
uppteckningen af Den signade dag en variation mellan 6 och 11
stafvelser. För En riker man blir differensen i stafvelseantal ännu större.
Dock måste framhållas, att man stundom i dikter från medeltidens
slut synbarligen sökt hälla stafvelseantalet inom mera bestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
