Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORGELNS ANVÄNDNING VID GUDSTJÄNSTEN. I8S
låg dä i tenoren, som just däraf har sitt namn. Den närmast högre
stämman kallas alt af det latinska altus (= hög); sopran, af det
latinska superius ( högre), var den därnäst högre stämman. För
att läta melodien tydligare framstå och för att sålunda förenkla den
flerstämmiga sången och därigenom göra det möjligt äfven för
menigheten att deltaga och instämma i körsångerna gjorde den
wiirttem-bergske hofpredikanten Lukas Osiander första försöket att förlägga
melodien till sopran (eller diskanten) i sina 1586 utgifna Funfzig
Geistliehe Lieder und Psalmen mit vier Stimmen auf
Contra-punctsiveise also gesetzet dass die ganze christliche Gerneinde durchaiis
mitsingen känn. Denna kontrapunktiska sättning var — i motsats
mot den förut gängse s. k. polyfona sättningen, hvari hvarje stämma
var melodiförande och gick sin själfständiga gång — en väsentligt
förenklad homofon sådan, d. v. s. alla stämmorna följdes väsentligen
åt i samklingande ackord med melodien lagd i öfverstämman. Men
följden af detta sträfvande att förenkla och utbreda den flerstämmiga
sången blef icke den, som därmed åsyftades, nämligen att bringa
församlingen till att sjunga tillsammans med kören och att öfver
hufvud lifva, lyfta och fullkomna församlingssängen, utan den
motsatta, att församlingens sång åter började småningom förkväfvas och
dö ut. Ty kören, som, där sådan fanns, redan förut alltför mycket
visat benägenhet att undantränga den därmed omväxlande
församlingssången, började nu, sedan psalmmelodierna blifvit satta för flera
stämmor enligt den Osianderska idén, alltmer öfvertaga ledningen af
psalmsången, enär församlingen i allmänhet visade sig oförmögen
att sjunga flerstämmigt. Dä var det man här och där började läta
orgeln med sina flerstämmiga ackorder gripa in mer än förr. Hittills
hade han blott p.reludierat och förespelat melodien, innan
församlingen uppstämde sin enstämmiga säng. Nu fick han, öfvertagande
den förenklade körens uppgift, fortfara att ljuda, äfven sedan
församlingssången börjat. Han skulle såsom en öm moder eller en säker
lärare beledsaga och leda församlingens stapplande och trefvande
försök att följa stämföringen i det harmonirnättade orgelspelet. Genom
orgelns tillhjälp hoppades man kunna uppnå, hvad man ej vunnit
genom den flerstämmiga sängens förenkling och fullkomning,
nämligen att fä hela församlingen att sjunga psalmerna icke blott unisont
utan äfven flerstämmigt såsom kyrkliga körsånger. I detta syfte och
pä denna väg har orgeln småningom trängt sig fram till den
framstående plats i kyrkorna och erhållit den stora betydelse vid
gudstjänsten, han numera äger pa de flesta ställen, ej blott i det prote-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
