Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 192
KULT OCH KONST."
stantiska Tyskland, utan äfven inom hela den ev. lutherska
kristenheten och jämväl inom var svenska kyrka. Han beledsagar och
leder nu oftast all sång vid gudstjänsten: prästens, körens och
församlingens.
II. Om orgelmusiken och kyrkolagen.
Sveriges rikes kyrkolags kap. 13, Om kyrkosång, lyder sä:
»§ i. Uti församlingarna skall man ocksä lofva Gud med sång.
spel och musik. De psalmer [......]
§ 2. Musiken på orgorne eller med andra instrumenter måste
intet sä långt utdragas, att församlingen däraf i säng blifver hindrad
att lofva Gud med egen röst. hvilket bör ske ordentligen och
sam-drägteligen. hvarken för hastigt eller för längsamt; hvarpå
kyrkoherden eger inseende hafva. [Ifrån . . ..],»
Huru skola orden i den senare § förstås och tolkas? Ser man
pa ordalydelsen allena, äro tvenne tydningar möjliga. Den ena
skulle dä vara den, att orgeln, när den beledsagar och leder
församlingens säng, ej skall utdraga hvarje ton så långt, eller m. a. o.
ej får spela sä långsamt, att församlingen icke förmår hälla ut
tonerna lika länge och därför icke kan sjunga med, utan således blir
hindrad att lofva Gud med egen röst. Den andra tolkningen
aldén, att den själfständiga musiken pä orgorne icke får utföras sä
länge, icke far upptaga sä mycket af den till gudstjänst anslagna
tiden, att liten eller ingen tid blir öfrig för dcti allmänna
församlings-sängen utan orgelackompagnement. Hvilkendera af dessa tolkningar
är nu den rätta? Utan tvifvel den senare; om eljes här som annars
vid all lagtolkning den regeln skall gälla, att lagens ord skoia fattas
i den mening, som de hade, da lagen stiftades. Men är 1686, dä
var nu gällande kyrkolag utkom, var det utan tvifvel för den svenska
församlingen en helt och hållet okänd sak, att församlingens sång
beledsagades af orgeln. Ty af samtida K. 0:ar i Tyskland, t. ex. i
Mecklenburg af 1650 och 1709. i Strassburg af 1670 m. fl., såväl
som af företalen till åtskilliga tyska psalm- och sångböcker från
denna tid*, kan man se, att orgelackompagnement till psalmsängen
där ännu ej förekom, än mindre var en vanlig sak. Och mig
veterligt finnes intet skäl att antaga, det denna sed inkommit tidigare i
den svenska kyrkan än i de tyska församlingarna.
* Georc. Rietschel, Die Aufgabe der Orgel, sid. 60 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
