Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
K.UI.T OCH KONST.
nya. Det kräfves emellertid mycken takt och konstnärlig finkänslighet
att lyckligt lösa dylika tillbyggnadsfrågor. Några moderna
öfversittare-fasoner kan man alls icke tåla. Den som utan förståelse och
kärlek för det gamla monumentet sätter sin nya tillbyggnad intill
detsamma blott med tanke pä sitt eget framhäfvande, han gifver det
en Judaskyss. Hellre då en enkel, solid formgifning i anslutning
till en historisk stil än ett framkrystadt modernt
originalitetsexperiment. — Aktning för det gamla monumentet! — Men, invänder
kanske någon, de gångna tiderna, som ju alltid gjorde tillbyggnader
och dylikt i sin egen tids stil och hvilkas tillvägagångssätt man nu
anser sä lofvärdt, de respekterade alls inte de gamla monumenten, utan
omformade dem hänsynslöst efter sin »moderna» smak. Men af
oss moderna arkitekter begär ni denna hänsyn, samtidigt som ni
begär personlig konst. — Ja, det är sant. Föregående tider hade
ytterst sällan öga för den äldre konsten. De ansågo sin egen
som den enda rätta, och däruti låg både deras styrka och deras
svaghet. Men utvecklingen har väl dock fört oss till ett nytt
trappsteg! 1800-talet kom med sitt starka utvecklande af »det historiska
sinnet» hos människan. Och ju mera detta utvecklades, dess mera
fingo vi förmågan att uppskatta de gångna tidernas olika konstarter,
den ena efter den andra. Det säg länge ut, som skulle denna
förmåga behöfva köpas genom förlusten af tron på egen
stilutveckling, egen nyskapning, åtminstone pä byggnadskonstens område, ty
nu följde den servila, undergifna imitationens tid. Reaktionen,
genombrottet har emellertid kommit, och nu tro vi äter på egen konst, egna
utvecklingsmöjligheter, som forna tider gjort. Efter denna
utvecklingsgång borde vi ju stå där rikare än föregående tider. Vi kunna värma
vårt sinne och glädja vårt öga icke blott med vår egen tids konst,
utan med tjusning och förståelse äfven se tillbaka pä svunna tiders
rika konstskatter, som de historiska vetenskapernas rön göra allt
mera lefvande, allt mera mängsidigt gifvande för oss. Denna
kombination af tro pä egen konst och förmåga att uppskatta den gamla
och afvinna denna vetande och glädje synes vara karakteristisk just
för vår tids sträfvanden. Gifve Gud, att våra gamla
konstminnesmärken kunde läta framtiden afläsa dessa sträfvanden någorlunda tydligt!
Det är en sak, som jag i detta sammanhang alldeles särskildt
vill framhålla. Det är målningsrestaureringarna. Det är svårt att i
närvarande stund i det nordliga Europa drifva upp mänga äkta och
orörda väggmålningar. De äro nästan samtliga öfvermälade och
kompletterade, andra äro helt enkelt nygjorda i gammal stil. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
