Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Versarterna i Olaus Petris psalmbok (1536).
Af Sven Lampa.
(Forts, från sid. 173 arg. 1906.)
Det återstår att taga i betraktande de 5 af Olaus Petris psalmer
med hymnernas versmått, som mer eller mindre förändrade fått plats i
Nya psalmboken. Psalmen Kom helge ande herre god (N. psb. n:r
133) utgår ursprungligen från den latinska hymnen Veni creator
(hvilken är dels rimmande, dels icke), men närmast frän Luthers
tyska öfversättning*, hvars versbildning dock icke upptagits. Luther
genomför rimflätningen a b a b och har sträng stafvelseräkning, men
icke konsekvent jambiskt schema. En särskild konstform har han
åstadkommit genom att låta sista versen alltid fä 7 stafvelser, således en
sänkning mindre än det vanliga: ^ — ^ — | — ^ — eller ––| ––.
Olaus Petri bibehåller sin vanliga versbildning. I fråga om versschemat
märkes, att blott en strof (n:r 5) är rent jambisk, och att endast en
öfverskjutande stafvelse förekommer: via ff i strof 6. Särskildt
anmärkningsvärdt är ett rim: läriungar: tungor, alltså ett kvinnligt rim (något
orent) i 8-stafvingen. (Detta är något som under den följande tiden
hos vissa diktare, t. ex. Messenius, fick stor betydelse.) I senare
psalmböcker undergick psalmen endast mindre förändringar i fråga om
ordformer och stafvelseantal, tills Wallin för N. psb. företog sin
bearbetning, som i det hela är synnerligen pietetsfull, och där endast sista
strofen erhållit en mera betydande omgestaltning. I öfrigt har han
blott vidtagit de ändringar, som ett nytt språkbruk och en utbildad
verskonst gjort nödvändiga. Ett par brott mot det strängt jambiska
schemat ha fått stå kvar, visande att rytrniseringen kan tåla
inkongruenser:
och var med oss i rad och sdåd (str. 1, v. 4);
ditt ljus tänd i vårt mörka sinn’ (str. 3, v. 1).
Orena rim äro borttagna, endast ett har fått stå kvar: tusenfald:
utvald.
* Se Beckman s. 356.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
