- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1907 /
183

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den helige hieron ymus. 183

aldrig haft samma förkärlek som norden för detta studiekammarens
helgon. När Hieronymus framställes af florentinarne (Uffizierna. Louvre)
gifva de honom en helt annan miljö än den vi äro vana vid på norra
sidan Alperna. Han skildras oftare som friluftsman än som
studiehelgon, och hans vistelse i öknen får gärna tjäna som förevändning
för ett fantastiskt landskapsmåleri. Det är endast nordborna som ha
den rätta känslan för husets interiör och kammarens trefnad. I
Hieronymus’ cell koncentrerar en man som Diirer hela sin hemkärlek och
låter oss känna värmen och lugnet i den lärdes arbetsrum med de
blyinfattade rutorna, folianterna på bänken, kurbitsflaskan i taket
och det sofvande lejonet på golfvet. Sedermera är det Rembrandt
som fördjupar problemet och befriar det från alla dessa attribut, som
renässansens människor älskade. För Spinozas landsman är
Hieronymus den rena tanken, som bryter fram ur skuggorna liksom en klar
stråle. Det är betecknande för Rembrandt, att han så många gånger
behandlat detta motiv, först som i Louvrens ungdomsbilder mera
detaljeradt och med en interiör, hvars ringlande vindeltrappa leder
fantasien på villovägar, sedan tragiskt, dystert med en gripande
ensamhetsstämning, i en klostercells förtätade mörker, genom hvilket
blicken trefvar sig fram till den världsfrämmande anakoreten. (Jfr äfven
i Stockholm den s. k. Anastasius, snarare en S. Hieronymus).

Intet af detta känner sydlänningen. Särskildt den venetianska
skolan är rik på Hieronymustaflor, men de flesta föreställa landskap.
Se t. ex. Basaiti, Lotto, Cima. Ett undantag bildar Carpaccio, men
hans rum har prononcerad cellkaraktär. En halfifigurstafla af
Gior-gione, framställande Hieronymus läsande, sågs af Anonimo Morelliano
hos Messer Jeronimo Marcello i San Tomado.

När man verkligen någon gång målade en studiekammare såsom
Catena i National Gallery, så har den mycket litet af boningsrum och
är till hälften i det fria. Dessutom strålar den i fullt solsken, medan
nordborna älskade den förtroliga skymningen. Mest
öfverensstämmande med den nordiska fantasien är måhända Antonello da
Messinas tafla i samma galleri, såsom det är att vänta af en konstnär med
så utprägladt germansk påverkan.* Men sammanställningen är en
smula äfventyrlig. Målaren har skjutit in studiekammaren i
midtskeppet af en kyrka, där den står som ett dockskåp, utan
sammanhang med arkitekturen. Det är som om man till hvarje pris måste
ha en monumental ram.

* Beskrifven af Anonimo. som såg den hos Messer Antonio Pasqualino. Venedig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1907/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free