Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ;84
kult och konst.
Motivet var som skapadt för Quinten Matsys, och det torde vara
otvifvelaktigt att han behandlat det, ty i hans skola förekommer det
nästan lika ofta som de s. k. växlarne. Originalet synes emellertid
genom någon olycklig tillfällighet ha gått förloradt, såvida vi icke
taga exemplaret i Wien (n:r 691) för egenhändigt. Men detta är så
illa skadadt, formatet har blifvit förstoradt och de yttre delarna
nymålade, så att en bestämning är mer än vansklig. Dock hafva många
af mästarens egenskaper blifvit bevarade. Accessoarerna erbjuda
jämförelsepunkter med växlarne i Louvre, det trånga träbonade
rummet med hyllorna är alldeles i samma stil och särskildt
anmärkningsvärd är behandlingen af skägget med de långa silfverstråna, som
alldeles hafva Quintens metallglans. Figurens hållning är ungefär den
vanliga, Hieronymus stöder vänstra handen på dödskallen, gör med
den högra en gest mot bröstet och blickar åt sidan på en uppslagen
bok, i hvilken vi se en framställning af Yttersta domen, samma
illustration som hos Marinus i Berlin och Stockholm m. fl. ställen.
Karnationen har också denna guldbruna värme, som Jan och Marinus
sakna. Jan går mera i silfver, Marinus låter lätt lokaltonerna
sönderfalla. Taflan har för öfrigt mästarens jämna utbredda ljusfördelning,
hvilket särskildt kommer till synes, om man jämför med den
ofvanför hängande kopian (n:r 692), som redan laborerar med
klärobskyr-effekter. Karaktäristiskt är att Quinten låter dagern komma utifrån
och att vaxljuset på hyllan är släckt, medan kopisten låter sig
angeläget vara att tända detsamma. Det är därför tvifvelaktigt om
kopian verkligen härrör från Jan, som icke heller brukade syssla med
halfdunkel och för öfrigt hade betydligt mera temperament. Taflan
är signerad 1537, medan originalet gifvetvis är flera år tidigare. Det
kommer i motsats till de otaliga andra replikerna Quintens stil
tämligen nära. På samma gång som denna är mera lugn och behärskad
än Marinus’, hvilkens taflor tyckas befinna sig pä kokpunkten, är den
dock betydligt mera dramatisk och patetisk än hos den senare
kopisten, som fullständigt försjunker i en sentimental kontemplation,
besläktad med hans glatta och svaga modellering.*
Jämsides med denna tolkning af Hieronymusmotivet går den
andra uppfattningen, som framställer helgonet såsom eremit i öknen
och som gaf ett förträffligt uppslag till landskapsstudier. Det tycks
* Man har sagt att Quinten Matsys’ Hieronymus skulle vara influerad af Diirer;
det torde snarare vara tvärtom. Den Hieronymus, som Diirer målade i Antwerpen är
15^r på beställning af den portugisiske konsuln Roderigo Fernandez, finns numera i
Lissabons Museum (skisser i Albertina). Från samma år finns emellertid en tafla af
Marinus (Prado), som förutsätter ett tidigare original af .Matsys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
