Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ;192
kult och konst.
tro och hänföra för, ja elda till själfuppoffrande kärlek, sådan vi. icke
minst i vår trosfattiga men på söndring och därmed följande svaghet
sä mycket rikare tid, behöfva den.
Sådan är kyrkosångens uppgift. Sådan kunde och borde äfven
dess betydelse blifva för vårt församlingslif, i fall eljest både inre
och yttre därför behöfliga förutsättningar vore för handen eller kunde
åvägabringas.
Men huru är det nu ställdt r Och hvarom vittnar det eller hvarpå
beror det, att det med kyrkosången ’öfver hufvud är så klent beställdi
ibland oss i de allra flesta församlingar r Ja, därom kunde ju vara
mycket att säga, efter som orsakerna därtill helt visst äro
mångahanda och delvis högst olika på olika ställen. Men därpå hinner jag
icke nu närmare inlåta mig.
Vare det nog sagdt, att det — enstaka aktningsvärda undantag
frånräknade — på de allra flesta ställen är jämmerligt ställdt, och att
såsom orsaker härtill kunna bland andra nämnas, om icke alltid
andlig död, sä likgiltighet och bristande sinne för hvad det här gäller,
ett slags »förnämhet», bristande öfning och ibland äfven olämplig
ledning medelst alltför starkt bruk af orgeln eller för långsläpigt,
hvarje lifligt instämmande omöjliggörande spelsätt. På sina ställen
är det ju så godt som klockaren ensam som sjunger eller endast
en här, en där som vågar eller gitter och frågar efter att stämma
in i och frambära hvad som skulle vara allas gemensamma,
själf-verksamt framburna tackoffer.
Nog må detta få erkännas vara ett högst betänkligt andligt
svaghetssymptom, ett fattigdoms- och ömklighetsbevis utan like.
Eller säg själf! Vittnar det icke om en den allra djupaste inre
fattigdom och torftighet eller oefterrättlighet rent af, för hvilken vi borde
blygas inför både Gud och människor, dä det i våra
församlingsgudstjänster ibland så godt som endast höres för lön spelade
orgeltoner eller kanske rent af blott hyrda sångare, som man särskildt
på de stora högtidsdagarna fått anskaffa, för att det då icke skulle
höras alltför tarfligt eller saknas hvarje tillstymmelse till
högtidsstämning i någon högtidligare lofsång.
Där det likväl förekommer, icke blott en eller annan gäng, utan
år ut och år in får upprepas, icke är det mycket bevändt med den
församlingens andliga lifaktighet. Icke kan det åtminstone där sägas
finnas mycket förstånd pä eller lefvande intresse för hvad som hör
till och skulle vara det förnämsta karakteristikum på evangeliskt
gudstjänst- och församlingslif. Och icke är det så mycket att undra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
