Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
kuI.t och konst.
Under det att jag i likhet med d:r Beckett i min skrift häfdat,
att mansfiguren står såsom stödjande den pelare, till hvilken den
sluter sig, framhöll jag, att kvinnofiguren i motsats därtill vore
framställd som nedbrytande makt. Svårigheten att från denna
utgångspunkt förlika de båda bildframställningarna med hvarandra och med
Finnsägnen, är tydlig, och i min skrift pointerade jag också starkt,
att det blott var »på försök» som jag framlade en lösning af
problemet. Till mina många missgrepp hör emellertid nu enligt hr
Wåhlin, att jag i detta sammanhang vågat uttala tanken, att
kvinnobilden möjligen tillkommit senare än den manliga, kanske först mot
slutet af det tolfte århundradet, och är att betrakta som en frukt af
sägnen. Det är mycket möjligt, att min hypotes i denna punkt med
tiden visar sig icke hålla streck, men jag kan icke se, att de skäl,
som af hr Wåhlin anförts mot densamma, väga synnerligen tungt.
Likheten i dräkt mellan de båda skulpturerna är »så slående», heter
det, »att man icke mera kan begära, då man betänker, att vi hafva
framför oss en man och en kvinna». Men den bevisar för den, som
något litet känner dräktförhållandena under den äldre medeltiden,
ingenting för bildernas samtidighet, på sin höjd att båda figurerna
äro iklädda samma samhällsklass dräkt. »Om likheten i
mejsel-föringen få vi», som hr Wåhlin också anmärker, »ej tala».
Mansfiguren blef under Gustaf III:s tid »renhuggen».
Hr Wåhlin förklarar, att aldrig någon, innan jag vågade min
tolkning af kvinnobilden, honom veterligen påstått, »att det från
början skulle varit meningen att framställa Finn och hans gemål».
Det hade varit »ett rent nonsens att påstå, att det första
skulpturverk, som Laurentiidomens byggmästare satte in i sin kyrka, skulle
vara ämnadt att framställa en jätte, om hvilken byggmästaren
åsyftade, att den sägen en gång skulle utbilda sig, att han, jätten, byggt
kyrkan och sedan — af skäl, som byggmästaren redan hade färdiga
åt sägnen — sökte störta sitt verk i grus». Resonemanget
förefaller minst sagdt något löst — »ett rent nonsens» blir påståendet, att
bilderna ursprungligen afsett jättefamiljcn, ju först, då man tillskrifver
kryptans byggmästare äran af deras utförande. Men detta gör ingen
af de mänga från Jens Lauritzen Wrolff (1654) till J. B. Löffler
(1883), hvilka representera en åsikt, hvars existens är hr Wåhlin
obekant. För öfrigt behöfver Finnsägnen icke, såsom denne
»granskare» menar, »hafva kräft århundraden för sin uppkomst»
eller tillhöra en tid, »då man icke längre förstod kryptans mystiska
dunkel utan tänkte sig henne såsom ett tillhåll för jättar och troll».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
