Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
KUI.T OCH KONST.
kristendomen är nog icke något fullkomligare slag af det kristna lif,
som beskrifves så här: De voro alla endräktigt tillsammans. Men
den där delningsmetoden vore nog tidsenlig. Ty det är nästan
exempellöst att få se föräldrar tillsammans med sina barn och sina unga
vuxna gossar och flickor. Äro de på samma gudstjänst, sitta barnen
gärna så långt från föräldrarne som möjligt. Det är alldeles som
om de skämdes för far och mor. Så mycket angelägnare synes
vara att icke främja denna söndringslusta, utan samla och ena så
mycket som möjligt, samla unga och gamla till gemensam gudstjänst.
Söndagen är samlingens dag.»
Och den största af alla samlande makter i ett söndradt släkte är
gudstjänsten själf. Men då måste dess sammansättning och
sammanhang de olika momenten emellan vara enkelt, fattbart,
tilltalande, så att den blir föremål för allas kärlek och beundran. Och
det man icke ens aningsvis kan fatta eller fattas af kan man icke
älska och beundra.
Det är därför alldeles nödvändigt, att hvarje särskildt moment i
det gudstjänstliga handlandet enkelt och naturligt sammanbindes
med alla de öfriga till ett enda helgjutet helt, sä att den
helhetsverkan, hvarom förut talades, underlättas. Intet får oförstådt försiggå
såsom ett tomt tal eller betydelselös handling. Enhvar på sin
ståndpunkt och utvecklingsgrad må kunna taga eller gifva det han
förmår af och i det gifna momentet och det hela.
Liksom en rikare omväxling skulle införa i gudstjänsten mera
arbete och lif, så skulle en sådan lättfattlig anordning tillföra full
och klar medvetenhet i det gudstjänstliga handlandet. Om de
isärfallande styckena i vår liturgi sammanbindas med hvarandra till en
konstnärlig enhet medels de många medel, som härför stå oss till
buds, så skall detta utan tvifvel utomordentligt lyckligt bidraga till
gudstjänstens förinnerligande och på samma gång hjälpa
församlingen ifrån benägenheten för en viss slö passivitet, som annars så
gärna vill hvila öfver henne såsom en tyngande känsla däraf, att
hon här icke har någon uppgift sig förelagd.
»En omvändelse från döda gärningar till att tjäna lefvande Gud»
skulle sålunda äfven härvid och härigenom kraftigt kunna befordras
och igångsättas.
I nära anslutning härtill står en annan fordran, som värt
högmässoritual icke fullt och helt tillfredsställer. Och det är
3) sanningskrafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
