Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖFVER VÅRT HÖGMÅSSORITUAL REFORMERAS. 321
Härvid tänker jag då icke blott pä detta ords innebörd af kraf
pä biblisk evangelisk sanning utan äfven på sanning i psykologiskt
hänseende, subjektivt och objektivt.
I förra afseendet må här ett enda exempel vara nog. Och att
denna svaghet börjat mera allmänt inses och gifva sig uttryck,
behöfver icke särskildt styrkas. Det ligger i nutidens
verklighetskynne. Och det skulle vara en förnärmelse mot Sveriges tänkande
och kännande prästerskap, som ständigt måste göra sig reda för
sina handlingars innebörd, att tänka annorlunda om dem.
En af dem har t. ex. i Svensk kyrkotidning n:r 32 för
innevarande år under märket Ön uttalat sig härom pä följande sätt:
»Det finnes i vår kyrkas frambärande af de kristliga
hufvudbe-greppen synd och nåd ett ännu långt ifrån öfvervunnet fel.
Framställningen af den förra har varit djup och kraftig men tillämpningen af
den senare mycket svag. Hur allvarlig är icke syndabekännelsen i
vår gudstjänst, men hur krymper icke aflösningen samman, så att
där är knappast något att fä fast om! På syndabekännelsen följer en
liten ’bön’, som folket naturligtvis anser höra till syndabekännelsen,
men andra säga vara en aflösningsbön. Således skulle en bön om
aflösning vara ett nöjaktigt svar på en ingående syndabekännelse.
Nu har man äfven gjort gloria till aflösningsord. Men för hvarje
enkelt tänkande är gloria i första hand en lofsång till Gud och ej
ett aflösningsord från Gud till människorna. Väl är aflösningen efter
skriftemålet bättre, men ett kraftigt bibelord — ett ord från Gud —
skulle säkerligen med mera styrka tränga sig in i en efter benådning
längtande själ än detta ’tillsäger jag eder’. Och verkar det ej
för-slöande med afseende på förlåtelsen, när man strax efter aflösningen
vid skriftetalet uppmanar ofta samma församling till ny
syndabekännelse vid början i därpå följande högmässa?»
Detta citat är en gyllene exponent på flera svagheter i vårt
ritual. Jag vill blott peka på två. Först och främst lämnar det
ytterligare bevis för den i föregående afdelning framhållna bristen
på reda och klarhet i vår gudstjänst. För det andra bekräftar det
— hvad i detta sammanhang närmast skulle framhållas —, att den
evangeliska sanningens fullhet icke kommit till sin rätt på en så
central punkt i gudstjänsten söm den i exemplet antydda.
Det nu belysta momentet är för öfrigt en reminiscens från den
katolska mässan. Men sanningen går f ore det katoliserande intresset.
Såsom bevis på bristande sanning i psykologiskt hänseende i
vårt högmässoritual behöfver jag blott hänvisa på introitusafdelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
