Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
KUI.T OCH KONST.
guldprickar, fotplattan grön; vid urringningen och på de vida
ärmarna finnas bårder med upphöjda plattor, hvilka äro målade med
omväxlande grön och röd midtruta; detsamma är fallet med kronans
plattor; stolen är omväxlande röd och grön. Höjd: 66 cm.
Det är ett utomordentligt arbete af fransk skola på i ioo-talet.
Hon är i dräkt, ansiktstyp, proportioner, veckbehandling o. d. så lik
vissa figurer i den berömda Chartresportalcns arkivolter, att man är
frestad att anse henne för skulpterad af samma mästare. Den
intresserade finner jämförelse-materialet i Vöge, die Anfänge des
monumentalen Stiles och i Fondatioyi Eugene Piot, Monuments et
mé-moires Bd. VIII. Det förstnämnda utmärkta arbetet är källan för
nedanskrifna meddelanden ur den franska konsthistorien.
Denna portal — den tredelade västra ingången till katedralen i
Chartres — anses numer ha tillkommit något efter midten af i
IOO-talet. Där är för första gången den gotiska praktportalen fullt
utbildad med statyrader framför posternas pilastrar, reliefer i
tympanon-fälten och smäfigurer under baldakiner i arkivolterna. Redan genom
sin komposition spelade alltså denna portal en stor rol. Men den
gjorde det ännu mer genom sina statyer. För första gången i
Frankrikes konsthistoria uppträder här den monumentala
bildhuggarekonsten. Gestalterna börja frigöra sig från den forna reliefstilens
tvång och ge ett påtagligt intryck af kroppslig verklighet.
Chartres-skolan spridde sitt inflytande vida omkring. I första hand märker
man det å katedralen i Le Mans och på Notre Dame i Paris. Stilen
utvecklas till ett allt friare behärskande af den mänskliga kroppens
byggnad och ett riktigare och ledigare återgifvande af de veckrika
dräkterna och framträder under sådana nya former i Amiens’ och
Reims’ katedraler m. fl. ställen.
Tydligen bör också den Chartres’ska stenskulpturstilen inverkat
på träsnidarkonsten. Däraf äro dock färre exemplar bibehållna i
Frankrike. Här kan det svenska monumentförrådet fylla ett tomrum
i den allmänna konsthistorien.
För att påvisa sambandet mellan Viklaumadonnan och Chartres
bör jag fästa uppmärksamheten pä likheter i detaljer. Den
monumentalitet i uppfattningen, som är egen för Chartres (i jämförelse
med dess föregångare, den sydfranska skulpturen särskildt i S.
Tro-phimes i Arles), kan icke en liten trämadonna i en stol nå upp till.
Den är förbehållen åt de stora stenbilderna. Vi gå alltså som sagdt
till detaljerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
