Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSKSEQVENSEN OCH DESS AFKOMLINGAR.
I I I
högtiderna, under ferierna och äfven under pågående skolterminer,
måste gruppvis gå frän hus till hus i staden, från gärd till gärd pä
landet för att medels unison eller flerstämmig sång, pä latin eller
modersmålet, sjunga in de pengar och matvaror, de behöfde för att
kunna fullfölja sina studier. Så måste äfven Luther i ur och skur
löpa omkring som »currendän och sjunga sitt »panem propter deum»
(bröd för Guds skull). Att han därvid- med sina gelikar äfven ofta
sjöng äldre och nyare, andliga och världsliga sånger på tyska, säger
sig själft. Och så har han säkerligen hundratals gånger med sin
klara röst och sitt andäktiga utförande sjungit både »Victimæpaschali»
och >Christ ist erstariden». I Eisenach blef denna hans sång medlet
för hans upptagande i fru Ursula Cottas förmögna och
människovänliga hus, där han fick och lärde sig spela både flöjt och luta,
instrument i hvilkas "traktering han förvärfvade sig framstående
skicklighet.
Den musikaliska bildning och skicklighet, han sålunda dyrt
förvärfvat, kom honom längre fram i tiden väl till pass, då han genom
Guds underbara skickelse och ledning var vörden den store
reformatorn. Det skulle föra mig för långt att här berätta hela historien
om, huru Luther blef den evangeliska kyrkosångens fader. Den har
jag förut utförligt berättat i »Kyrkosången och torde jag nu
få inskränka mig till att dels hänvisa därtill, dels i korthet anföra
följande.
Sommaren 1523 hade Luther funnit sig nödsakad att taga itu
med »mässans», gudstjänstens evangeliska reformering. Härvid borde,
enligt hans mening folket, församlingen, helt återinsättas i sin
ursprungliga rätt att med egen mun på modersmålet sjunga och lofva
Gud. I fråga om härtill tjänliga andliga sånger föll, helt naturligt,
hans tanke först pä de gamla andliga folksångerna f rån medeltiden,
leiserna. Och han öste först och främst ur denna för honom så
välkända källa. Hithörande sånger föreföllo honom oftast dock väl
korta. Flera hade ock genom allehanda senare tillsatser af obibliskt,
oevangeliskt innehåll mer eller mindre förvanskats. Ännu
omedveten om sin egen stora poetiska och musikaliska skaparetalang, sökte
han öfverallt efter skickliga poeter och musici, som skulle komma
honom till hjälp. Men ingen anmälde sig. Så inträffade
reformationens första blodsdop (de tvenne martyrerna i Bryssel), hvilken
händelse grep Luther och strängade hans lyra, så att han (kort efter
midsommar 1523) i äkta ballad- eller folkvisestil sjöng den förträffliga
visan om dessa båda martyrer, hvarvid ord och melodi föddes sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
