Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ NV A PSALMBOKSFÖRSLAG. 18/
än J. Omkring ett 50-tal äro i J mer eller mindre grundligt
omarbetade, resten mer eller mindre ändrade. Äfven i denna punkt
skulle man sålunda snarare vara böjd att kalla N. moderat
konservativ än ]., ehuru J. visserligen på många ställen, där andra — t. ex.
Alin — gjort ändringar, försvarat den nuvarande redaktionen. Men
så har han å andra sidan ändrat mycket, som Alin lät stå kvar. J:s
ändringar hafva hufvudsakligen till syftemål: 1) att förbättra i
kristligt afseende otillfredsställande partier, 2) att tillgodose sammanhang
och tankegång, 3) att undanrödja språkliga och verstekniska
ålderdomligheter och brister samt 4) att låta öfversatta psalmer bättre
afspegla originalen. Teoretiskt taget kan väl ingen egentligen
invända något mot dessa principer för revisionen; men det kommer
an på huru de utförts.
Vänder jag mig först till den tredje, den formella, synpunkten,
så måste jag beklaga, att J. fortfarande så skoningslöst nagelfar hvad
som i psalmboken finnes af ålderdomliga böjningsformer, orena rim.
metriska och stilistiska svagheter. Han röjer därvid en ömtålighet,
som mången gång ter sig som futtighet och kink. När han t. ex.
mot 281 (= 207 W): 2 Gif, att jag gör med flit Allt det, som mig
tillhörer anmärker: »många enstafviga ord efter hvarandra, utan att
något är starkare betonadt», och ändrar: Gif nåd, att jag med flit
Gör allt hvad mig tillhörer, så känner man en verklig leda, helst
hans anmärkning ej är sann (bada verserna börja i själfva verket
koriambiskt, en i svensk vers, icke minst i psalmboken, mycket
vanlig oregelbundenhet). Till 115 anmärker han: »Hvarför låta alla
v. 4—"5 börja med Han? Ingen dylik enformighet i den tyska eller
den äldre svenska öfversättningen». Har rektor Johansson aldrig hört
talas om den figur, som kallas anafora? Själf har han i 146: 4—6
just infört det »enformiga Han» i början af alla verserna!
Flerstädes anmärker J., att samma rim återkommer två gånger på ringa
mellanrum, och ändrar på grund häraf. Han visar dock icke samma
sensibilitet gent emot sig själf och sin medhjälpare. Så insätter han
i 4 (= 6 W) rimmet är, som förut finnes i v. 3 och 8, äfven i v.
i, 4 och 5, och i 222 af medhjälparen (W. Söderström) rimmas i
alla verserna utom en på dig och mig. Undanskaffandet af
ålderdomligheter och orena rim anser J. som mycket maktpåliggande.
Men hur kan han då ibland låta dem stå kvar t. ex. nåde — våde
137: t, air knän 64: 2, rykand’ veke 191: 7, rimmen därtill — mild
och tog — ihåg 23: i och 2, syndat — förblindat 442:8 o. s. v. r
Duga de i »mycket använda» psalmer (anfördt som skäl vid 137: i)v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
