Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IS KULT OCH KONST.
hvarför skulle de då ej duga i mindre använda? Emellertid händer
det ej sällan, att i samma psalm motsatta principer följas, t. ex. i
den nyss anförda 442, där hvila — skyla (v. 4) ändras, och 429,
där rimmet befriat — förnyat (v. 5) får passera, men hafver —
gåfvor (v. 7) ändras. Mest retsamma bli dylika ändringar, när
därvid tanke eller uttryck i öfrigt försämrats, hvarpå ingalunda saknas
exempel. Jag skall blott anföra 188:5: Men se, det ljufva lifvets
ord Ditt hjärtelag aftäcker(!) och 47:3, där för bortskaffande af
»felrimmet» förvandlat — samlat insatts ett groft språkfel: Mig
skyldig(!)gjort till evig död MediJ) synden, som jag öfvat. Med
det nu anförda vill jag visst ej säga, att inga ändringar af arkaismer
och språkliga felaktigheter skulle få ske. Jag har själf i min skrift
Den svenska psalmbokens revision klargjort min ställning i denna
fråga. Jag bör ej heller lämna osagdt, att J. gjort många lyckade
ändringar af detta slag; jag påpekar exempelvis 54 62 W): 3.
133:4, 142:4, 338 (= 313 W): 7 m. fl. ställen. Men jag har velat
protestera mot en hyperkriticism, som ställer andra och strängare
fordringar på psalmens språk, än som ens kan komma i fråga
beträffande profan vers, allrahelst som, enligt hvad jag redan antydt
och ytterligare skall visa, utg:s egen språkbehandling ingalunda
uppfyller alla fordringar.
Tydligen är J:s synpunkt vid uniformerandet af äldre
språkformer och .språkstil till de i vår tid gällande alltför trångsynt. Att
språkriktighetssynpunkten enligt de nu lefvandes uppfattning ej får
urgeras i en bok, som innehåller alster från flere århundraden, är
tydligt nog. Ingen begär ju, att rimorden länger och minder eller
formen Gudi hos Tegnér skola genom bearbetning aflägsnas, eller
formen utöfver ändras till öfver i Tegnérs nu steg Halfdan in
Utöfver koppartröskeln, såsom J. gjort i 364: 4: Förbarmat har du dig
utöfver alla kranka. Endast folkpedagogiska skäl kunna betinga en
ändring, nämligen om den ursprungliga texten erbjuder svårigheter
for den rätta uppfattningen.
Något betänkligare är det ju, när en äldre tids stil ej längre
stämmer med våra ideal, t. ex. när i psalmboken det gustavianska
.stilsättet framträder i öfverdrifna apostrofer eller vändningar sådana
som Tidetta hjärta» i st. f. mitt hjärta m. m. Här får en sund takt
afgöra, hvad som ej längre utan att stöta vår religiösa känsla
kan bibehållas, men för en något ovan diktion, som dock icke
innebär något från folkpsykologisk synpunkt anstötligt. bör man bevara
en historiskt förstående uppfattning, så att man ej gör ändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
