Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
SLUTORD.
ling i tidskriften. Det är också speciellt på detta område, som tidskriften
kunnat inrista icke blott stridsprogrammet utan ock viktorian på sina blad.
De grundsatser, den från i:a häftet häfdat, ha numera uti den ena i
tidskriften relaterade restaureringen efter den andra tagits till norm. »La Vérité
est en marche», och hon förfalskas icke längre, åtminstone icke med
officiell stämpel.
Om också de årgångar, som föreligga, verksamt deltagit i en för
Sveriges konst betydelsefull gärning och således »morén gjort sin tjänst»,
så återstod dock oändligt mycket att göra. Det nyvaknade intresset för
vår kyrkliga konst behöfver alltjämt ett organ. Den svenska konsthistorien
saknar alltjämt sitt eget forum.
Äfven på området af den kyrkliga konst, som omfattar kultens eget
inre andliga innehåll: liturgiens (äfven dess konstruktion och innehåll är ett
stycke helig konst), hymnologiens och framförallt kyrkosångens, resp.
kyrkomusikens områden, hade tidskriften viktiga uppgifter att verka för.
Den borde dels sprida rikare historiskt ljus öfver äldre kulturepokers
praxis och storartade alstring på dessa kultens respektiva områden, i all
synnerhet den kyrkomusikaliska konstens. Historisk okunnighet härom har
varit en af de djupaste orsakerna till kultens förfall. Vidare borde den
söka förhjälpa till bättre förståelse, riktigare värdesättning samt sorgfälligare
tillvaratagande af det utomordentligt rika, mestadels okända arf, som den
gamla kyrkan lämnat åt oss att vårda, förvalta och ytterligare förkofra.
Ändtligen borde den ock söka verka för en på historisk grund pietetsfullt
fortgående reform, eller kanske rättare renässans af vår kyrkliga kult, allt detta
i syfte dels att undanröja otidsenlig steril enformighet, afsmakväckande rå
stelhet, tråkighet och oskönhet med där bakom ständigt lurande ödesdiger
slentrian, dels att tillföra den större omväxling och rikedom, sannare,
innerligare, ädlare och i alla hänseenden skönare former. Vårt folks nutida
kulturståndpunkt ej mindre än den i nutiden sig rörande religiöst och kyrkligt
vakna lifaktigheten synes oss bjudande kräfva en dylik renässans.
Tidskriftens verksamhetstid har ju varit för kort, för att den äfven i
berörda stora och svårlösta frågor skulle kunna hemföra någon härlig
Viktoria. Programmet var ju ej heller nytt: det sammanfaller väsentligen med
det program, sällskapet »Kyrkosångens Vänner» alltsedan 1892 ej utan
framgång förfäktat. Utom det att Kult och Konst i allmänhet torde i vissa
kietsar väckt större intresse och aktning för sällskapets sträfvanden, så
torde tidskriftens framträdande och verksamhet ej varit utan inflytande på
tvenne viktiga frågors framförande. Båda tillhöra det nutida kultuella
renässanssträfvandet. Psalmboksfrågan, som efter 1903 höll på att
för-sumpas, har i och med framträdandet af Evers’ förslag till psalmbokstillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
