Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland dessa omständigheter bör man i främsta rummet
hänvisa till det ofta påpekade förhållandet, att Runebergs
diktning kom till under en tid, då all betydande inhemsk
produktion belönades med uppmuntran. Huru outvecklat
det nationella medvetandet än må ha varit i 1820- och
1830-talens Finland, så hade man dock lärt sig att se på sitt lands
litteratur som på någonting särskilt för sig, och att glädja
sig över den som över någonting eget. Och om det sålunda
hos allmänheten förefanns en naturlig beredvillighet att låta
sig fängslas av Runebergs diktning, så understöddes och
stegrades beredvilligheten av den propaganda — med detta ord
fattat i dess vackraste mening — som till skaldens förmån
bedrevs av hans beundrande kamrater. Ty även i det
avseendet var Runeberg lyckligt lottad, att några av hans första
bedömare, som tillhörde kretsen av hans vänner, satte all
sin ambition in på ett hänfört lovprisande av hans diktning.
Detta åter berodde icke på några yttre, tillfälliga
omständigheter; det hade sin grund i en väsensegendomlighet hos
skalden, som kommer till synes såväl i hans liv som i hans
diktning, och som i sin mån påverkat utvecklingen av den kult
för vilken han blivit föremål. Att Runeberg, innan han ännu
gett prov på hela sin storhet, kunde framkalla en hängiven
beundran, för att icke säga dyrkan, hos sina vänner, det var
helt enkelt en följd av hans förmåga att binda människor vid
sig med sin naturs omedelbara tjuskraft.
Vad som berättas om Runebergs uppträdande under hans
mannaålder låter oss förstå att han själv, om någon, varit i
besittning av den »okända makt» och det »inre tvång», som
han så oöverträffligt karakteriserat i begynnelseraderna till
Fänrikens hälsning. Och detta magnetiska inflytande, som
synes ha utövat en nästan omotståndlig verkan på dem som
hörde hans röst eller sågo hans ansikte — professor Svedelius
från Uppsala är, bland de talrika vittnen Strömborg i sina
Biografiska Anteckningar åberopar, så gott som den enda
som icke låtit sig fängslas — gjorde sig uppenbarligen
gällande redan under hans ungdom. Runebergs livslustiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
