Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildringar i Eldsvådan, och de minnen från uppväxtåren han
återkallat i sina samtal med Strömborg, övertyga oss om att
det funnits såväl ett »trumslagarhjärta» som ett »generalslynne»
hos den fattige eleven i Vasa skola. Han hade, som dr Ruth
Hedvall riktigt uttryckt det, ett »vänsällt hövdingasinne», och
med den egenskapen blev han från första begynnelsen en
ledare i kamratskarorna. Skolgossar och studenter böjde sig
villigt för hans myndighet, och t. o. m. lärarna visade sig
oförmögna att med stränghet ogilla honom, när han gav fritt spel
åt självsvåldet och det ungdomliga övermodet. Han förefaller
att, om än alldeles instinktivt, ha varit medveten om att han
själv förfogade över den tjusaregåva, som han skildrat hos så
många av sina diktade gestalter, från de stora krigarna ända
ned till studenten i Hanna och den unge målaren i Kan ej.
Och medvetet eller omedvetet begagnade han sin
överlägsenhet till att behärska sina anhängare och till att avväpna dem,
som gjorde motstånd mot hans välde. När han så framträdde
som skald, var det endast naturligt att hans jämnåriga lyfte
honom på sina skuldror, och att de äldre bedömarna hälsade
hans dikter med uppmuntran och hoppfulla förväntningar.
De notiser som meddelas i Ernst Lagus’ föredrag Runebergs
tidigare diktning uppfattad af samtiden giva oss ett intryck
av att några bland skaldens vänner övertygats om hans
överlägsenhet redan innan han alls framträtt som diktare. Vid den
tiden stod likväl, som Lagus med rätta framhållit, den så
mycket mer mångsidigt begåvade studentkamraten J. J.
Nervander för det allmänna medvetandet som Runebergs
överman på alla områden. Enligt prosten Kiljanders
berättelse skulle ju Runeberg t. o. m. ha lidit nederlag vid en
sångartävlan med Nervander och en annan kamrat, vid vilken hans
dikt Vid en källa befunnits vara den sämsta av de tre
improvisationerna över det uppgivna prisämnet. Men trots alla
Nervanders lysande företräden, som så mycket lättare föllo i
ögonen än Runebergs djupa begåvning, påstods professor
A. J. Lagus, i vars hem de båda studenterna varit anställda
som informatorer, ha haft för sed att yttra: »Nog är Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
