Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock förmer än Nervander» eller, såsom omdömet enligt ett
annat citat formulerats, »men jag säger Er att något mycket
mer bor inom Runeberg».
För de yngre bland Runebergs vänner var det antagligen
icke nog med detta „förmer”. Hans kamrater jämförde honom
icke blott med Nervander, utan även med själva den svenske
skald vars diktning han under sina s. k. slyngelår fann sitt
furstliga nöje i att parodiera. Och man föreställer sig att deras
mening blev uttryckt av den unga flicka — skaldens blivande
hustru — som då Till Solen år 1826 hade upplästs i en liten
sällskapskrets, i stolt tillförsikt förklarade: „Icke blir det
Tegnér, men det blir något mera”. Om man gör sig reda för den
höga ställning Tegnér på 1820-talet intog i det allmänna
medvetandet, så förstår man djärvheten i de förhoppningar,
Fredrika Tengström blottställde med sitt entusiastiska utrop.
Huru högt den unge skalden redan under sin vistelse i
Åbo gjort sig uppskattad av sina vänner framgår även av det
faktum att desse haft för avsikt att låta trycka
„Urelgskyttarne”, d. v. s. den dikt med namnet Elgjagten, som Runeberg
brukade uppläsa i trängre kretsar. Om samma dikt uttalade
sig Fredrik Cygnæus så tidigt som år 1827 med uttryck av den
mest oreserverade beundran i ett brev till sin fader, biskopen
i St. Petersburg. Om han än, såsom Ernst Lagus antagit,
med avsikt gjort lovtalen superlativa för att därigenom så
mycket lättare beveka sin fader att hos statssekreteraren
utverka ett ekonomiskt understöd åt den fattige och dåförtiden
sjuklige vännen, så bevisar detta ju endast huru varmt
Runeberg var omhuldad av Cygnæus. Det är även sannolikt att
den blivande kritikern, som senare skulle komma att foga
så många éloger till de första, ungdomliga omdömena, med
sin uppmuntran bidrog till att Runeberg år 1829 beslöt sig
för att publicera det dikthäfte, för vilket Cygnæus från St.
Petersburg anskaffade såväl papperet som den litograferade
omslagsbilden. Medan samlingen förbereddes för trycket
(den utkom som bekant år 1830), fick Cygnæus antagligen
stifta bekantskap med alla de i den ingående dikterna. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
