Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Misstron till de statistiska försäljningssiffrornas beviskraft
med hänsyn till kännedomen om Runebergs alstring blir
endast stegrad, om man tänker på att många av dikterna —
och bland dem långa partier av Elgskyttarne — hade
publicerats i tidningar och kalendrar, innan de utkommo i
bokform. Vad August Schauman förtäljer om den begärlighet,
med vilken Helsingfors Morgonblad lästes av hans föräldrar
och syskon, har måhända icke tillämplighet på alla de hem, till
vilka tidningsnumren nådde fram. Men det fanns väl dock
icke några så likgiltiga läsekretsar, att de icke skulle ha
hänförts, när posten bragte med sig Barden (i Tidningar från
Helsingfors den 23 februari 1829) eller då Helsingfors
Morgonblad den 17 augusti 1835 bjöd sina prenumeranter på det första
avtrycket av Molnets broder. Och likväl var tidningspressen
icke den enda, eller ens den viktigaste förmedlaren mellan
Runeberg och hans publik. För kännedomen om hans lyriska
diktning betydde väl ingenting så mycket som det, att några
av hans sånger i handskrivna notblad spredos från hem till
hem över hela det bildade Finland. Genom Fr. Ehrströms
tonsättningar blevo Svanen och Källan nationens egendom
i en rent bokstavlig mening. Då dessa melodier blevo bekanta
kort efter det den andra diktsamlingen utkommit; då de redan
i början av år 1834 framfördes vid akademiska
musiksällskapets soiréer i universitetets solennitetssal; och då man väl
— som Söderhjelm förutsätter — på goda skäl kan taga för
givet, att de snart nog från Helsingfors funno sin väg till
prästgårdarna och häradshövdingsboställena på landet, så måste
allmänheten anses ha varit rätt väl beredd för att i december
1836 mottaga det diktverk, Hanna, med vilket Runeberg
enligt samstämmiga traditioner vann sin avgörande seger
och en gång för alla intog sin ställning som den ende, store
skalden i Finland.
Tager man allt detta i beaktande, så har man svårt att sätta
full tilltro till Topelius’ nyss citerade yttrande om att »Runeberg
behövde tio år från sin första diktsamling, innan han för
den stora allmänheten blev något mer än en magister, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
