Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Runebergskulten.
av Gabriel Lagus’ framställning, ett annat muntligt yttrande
av Runeberg själv (fällt i samtal med professor F. J. Petersen),
enligt vilket medaljen visserligen blivit kastad mot kakel-
ugnen, men icke på grund av missnöje över att skalden icke
fått det stora priset, utan på grund av hans missnöje med sig
själv därför att han inlämnat en tävlingsskrift, om vilken han
borde ha förstått att den icke kunde vinna uppskattning i
akademien. I enlighet med denna tolkning försöker Strömborg
även ådagalägga att Runebergs uppträdande mot de svenska
skalderna ingenting hade att göra med känslor av personlig
bitterhet, utan endast framkallades av hans strävan att åter-
föra den svenska poesin på rätt stråt från dess avvägar samt
av hans ridderliga lust att komma kapten Lindeberg till hjälp
i dennes strid med Beskow och Dahlgren. Ännu längre i sin
strävan att förmildra intrycket av skaldens lynnesutbrott går
Ernst Lagus, enligt vilken det att Runeberg erhållit andra
priset „förargade hans vänner mera än honom själf”.
En annan författare, Petrus Nordmann, som ingalunda
kan misstänkas för någon brist på vördnad för Runebergs
minne, har emellertid tagit sig friheten att foga en personlig
reflexion till sitt referat av Strömborgs berättelse om gesten
med medaljen. „Vi tillägga”, säger han, »att Runeberg vid
,,denna tidpunkt nyssbliven docent, blott var 27 år och kände
,,österbottningens eldiga blod i sina ådror.» I själva verket
gör man väl skalden den största rättvisan, om man tager med
i räkningen just detta eldiga blod, som flertalet biografer
synes ha förbisett, och om man antager att han inför en per-
sonlig förödmjukelse rent personligt kände sig uppretad. På
det sättet har Runebergs beteende blivit tolkat av Martin
Lamm i hans uppsats »Grafven i Perrho» och Svenska Akademien.
I likhet med Gabriel Lagus ser Lamm ett bestämt orsakssam-
band mellan Runebergs indignation över det enligt hans mening
falska i tidens poesi och harmen över att hans egen dikt blev
undervärderad. Men till den av Lagus åberopade »tillfällighet,
som nästan ser ut som en tanke» har Lamm fogat några andra
rätt märkliga sammanträffanden. Han framhåller nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
