Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Runeberg och litteraturkritiken. 25
Atterbom yttrade sig — likaledes i ett brev till Beskow —
med ringaktning om »skojarn Runeberg»; Beskow själv be-
tecknade, i ett brev till Franzén, Runeberg som „den där
Helsingforskarlen", och ur Palmblads, Grafströms och Atter-
boms uttalanden har Professor Lamm framletat epitet sådana •
som „Bengel” och „Helsingforska lymmeln”. Enligt vad
Palmblad meddelar skulle några finska vänner ha berättat
honom, att Runeberg gripits av högfärdsdjävulen och „blivit
en Bengel”.
Ett uttalande likt detta sistnämnda låter oss ana, att de
åsikter om Runebergs storhet, som rådde bland skaldens be-
undrande vänner, ännu icke blivit allmänt omfattade av den
breda publiken. 1 själva verket finns det mycket som tyder
på att kamratkretsen från Åbo dock icke företrädde hela den
bildade opinionen i Finland, och att de unga reformivrarna hos
den äldre generationen fingo möta både motstånd och kritik.
Och kritiken blev rent av utmanad av det sätt, på vilket Rune-
berg behandlade den samtida svenska vitterheten. De van-
vördiga tidningsartiklarna framkallade en offentlig gensaga
av kanslirådet J. F. Wallenius i Åbo, och de blevo helt visst
privatim föremål för många stränga bedömanden. Icke ens
de närmast stående bland Runebergs jämnåriga, sådana som
Ahlstubbe, Nervänder och Fredrik Cygnæus, kunde undgå
att känna sig pinsamt berörda av hänsynslösheten i hans po-
lemik.* Den 22 november 1833 antecknade den 15-åriga To-
pelius i sin Dagbok att han hos tejungfrun fått höra, hurusom
,,Runeberg rättvisligen fått sig påskrivet i Aftonbladet för
sina utfall mot Beskow och svenska poesin”. En uppgift
i Strömborgs Biografiska anteckningar låter t. o. m. förstå, att
ett ogillande av den ringaktning, för vilken Tegnér blivit
föremål, kommit till synes bland studenterna i Runebergs
egen avdelning, den österbottniska. Enligt ett protokoll från
den 20 mars 1834 hade man nämligen vid avdelningens möte
diskuterat frågan: »Har Tegnér blivit rättvist bedömd i här
* Jfr Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
