Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26 Runebergskulten.
utgivna tidning Morgonbladet för 1832?»* Då protokollen
icke innehålla några närmare uppgifter om diskussionen,
anser Strömborg att eftervärlden sannolikt kommer att
stanna i okunnighet om de österbottniska studenternas då
uttalade tankar. 1 Eliel Aspelin-Haapkyläs Lars Stenbäck
lär man emellertid känna ett brev från Lindfors till Cajan,
daterat 2 april 1834, i vilket det ifrågavarande avdelnings-
mötet beskrives. Och i detta brev säges det: »Saken ville falla
till Runebergs nackdel.»
Efter att ha läst notiser som dessa, kunde man rent av
frästas att sätta tro till några av de pessimistiska utmålningar
av Runebergs impopularitet, som Cygnæus gett oss i sin ti-
digare åberopade uppsats om Elgskyttarne och Hanna. Man
kan föreställa sig att det verkligen, som Cygnæus här påstår,
funnits trogna beundrare av den svenske skalden, som till den
grad hade retats av den hårda och oförstående tonen i Rune-
bergs omdömen om Tegnér, att de i sin upphetsning förklarat:
allt vad Runeberg skrivit är tillsammantaget icke värt en rad
av det Tegnér producerat. Man kan även tänka sig att några
anspråkslösare bedömare av den art som, för att citera Cyg-
nsus’ uttryckssätt, »vänta på patent från utrikes auktoriteter
för att våga beundra herr Runebergs sånger såsom de för-
tjäna», i sin försiktighet icke dristat sig längre än till att „på
sin höjd provisoriskt” tillägga dem epitetet ,,nätta”. Någon-
* Som ett kuriosum kan det framhållas att en österbottnisk student
ett halvt sekel senare besvarade denna fråga med ett bestämt och indig-
nerat nej. I sin bok Svenskt studentliv i Finland för 50 år sedan säger
nämligen Gånge Rolf (= V. K. E. Wichmann, som tog sin studentexamen
år 1877): »När vi blevo gymnasister och studenter blev Sverige för oss
Gluntarnas och Wennerbergs land och folk, samtidigt som beträffande
mig det „götiska” hade grundlagts redan i barndomen genom Tegnérs
och Geijers diktning, vars sånger sjöngos och älskades i mitt hem, liksom
i andra svenska hem på den tiden. Runebergs angrepp på den dåtida
rikssvenska poesin väckte åtminstone hos mig en visserligen ännu ganska
omedveten förbittring. Tegnér var framom Runeberg — med undantag
av Fänrik Ståls Sägner och Kung Fjalar — min älsklingsskald och mitt
ideal.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
