Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Runeberg och litteraturkritiken. 27
ting som man däremot icke lika lätt låter sig övertygas om är
att några enskilda, paradoxalt tillspetsade meningsyttringar
varit betecknande för den allmänna opinionen. Och man ville,
så länge icke några oförtydbara bevisgrunder blivit åberopade,
få sätta i fråga om, eller i vilken mån, Cygmeus’ missmodiga
skildring av publikens kallsinnighet låter sig förallmänligas,
så att den kunde anses gälla för annat än de enskilda fall han
varit i tillfälle att iakttaga.
När Söderhjelm i sitt kapitel om Elgskyttarne diskuterar
de Cygnæus’ska uttalandena, visar han sig emellertid benägen
att tillmäta dem en rätt stor betydelse, åtminstone med av-
seende på det folkliga eposet. Jämförelsen med den enda
raden av Tegnér var, säger han, ,,helt visst ej till den grad
„gripen ur luften som man velat tro. Det ligger verkligen
„ingen osannolikhet i att de, som uppvuxit vid Frithiofs och
„Ingeborgs saga, hade svårt att från den kräsna anrättningen
„med samma smak gå över till Elgskyttarnes mujkor och kalja.”
För denna uppfattning vinner Söderhjelm även ett visst stöd
av Estlander, vars minnen sträcka sig tillbaka till det senaste
århundradets mitt, och som säger sig ännu efter den tiden „ha
hört äldre personer giva företrädet åt Tegnérs diktning såsom
,,verklig, över vardagslivet upphöjd poesi”. Runebergs dikt-
„ning, så heter det hos Estlander, „tycktes allmänheten
,,kylig och blek vid sidan av Tegnérs eldiga, Franzéns ömma,
,,Atterboms melodiösa flöden. Hans väg till den ställning,
„allmänheten sedan tillerkänt honom, var varken kort eller
„mödolös."
Allt detta är påståenden, vilkas riktighet det icke kan bli
tal om att draga i tvivelsmål. Den som endast tagit sina notiser
ur tryckta källor anstår det icke att söka korrigera författare,
vilka grunda sin uppfattning på egna minnen från vår litterära
storhetstid. Men om man tager själva fakta för goda, så har
man måhända lov att behålla sin mening om den relativa vikt,
som bör tillmätas ettvart enskilt av dessa fakta. För den som
likt Estlander under sin ungdom upplevat de stora Runebergska
diktverkens framträdande, är det väl naturligast att förvånas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
