Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och litteraturkritiken. 31
sig stött av skaldens kritiska framfart. Huru starkt de svenska
författarna än fördömde uppsatserna i Helsingfors Morgon-
blad, så ådagalade de flesta av dem samtidigt en anmärknings-
värd uppskattning av deras motståndares poetiska alstring.
Franzén och Beskow * förefalla att ha varit de mest oförson-
liga av de klandrade poeterna och av dessa två iakttog den ene
för nio år framåt tystnad om Runebergs diktning, medan den
andre gjorde sitt bästa för att förlöjliga Elgskyttarne. Beskows
vänner, Grafström och Palmblad, förenade däremot en varm
beundran för Elgskyttarne med sitt ogillande av Morgonblads-
kampanjen, och Palmblad prisade frikostigt såväl Dikterna
som Elgskyttarne i sina brev till Blätter fur literarische Unter-
haltung under åren 1832 och 1833. Tegnér visade sig liksom
Beskow år 1837 beredvillig att arbeta för Runebergs inval i
Akademien. Atterbom hade, enligt ett år 1835 daterat brev,
haft för avsikt att skriva en »välljudande recension» över
* Enligt ett ofta citerat brev av år 1837 från C. J. L. Almqvist till
Mazér skulle Franzén ha tagit Runebergs angrepp på den svenska littera-
turen »synnerligen hett». De knapphändiga och inbördes motsägande
uppgifter, som tills vidare stå oss till buds, låta oss icke veta om (och i
vilken grad) Franzéns förbittring inverkat på hans intresse för den Rune-
bergska diktningen. I varje händelse är det påfallande att mötet mellan
de två skalderna vid promotionen år 1840 avlopp utan att leda till någon
intimare vänskap. I sin långa dikt Resan till jubelfesten 1840 hade Fran-
zén ingenting att säga om sin bekantskap med Runeberg. Men han
införde en hyllning av den Runebergska diktningen i sitt 1841 författade
poem Vitter strid, och svärsonen Grafström säger i ett kväde från 1851
att han höll Runeberg »kär som son».
Att Beskow icke hade ett ord av omnämnande för Runeberg, när han
i sitt tal på Svenska Akademiens högtidsdag år 1832 gav en översikt av
den litterära årsproduktionen, låter lätt förklara sig med hänvisning till
hans karaktär och poetiska åskådning. Mer personligt än någon annan
måste han ha känt sig kränkt av driften med Svenska Akademiens val-
språk. När han, kort efter det han hållit sitt tal, fick läsa recensionen av
Sveriges Anor, drevs han till den ohejdade förbittring, som kom till ut-
trycki artikeln om Den nya stjärnan i Östern. Och så behövdes det helt
visst en långsam mogningsprocess, innan han förmådde utveckla sig till
den högsinte och opartiske bedömare, som 1839 väckte förslag om att
Svenska Akademien skulle belöna Runeberg med sin stora guldmedalj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
